Det satt långt inne. Inte förrän nu, när folk börjar röra på sig och ringer och frågar om vi har öppet, fick vi ner skylten. Skyltar som sitter vid vägen är jättestora. Det tog en timme att montera ner dem. Nu är det gjort. Nu är det definitivt. Nu finns inte affären längre. Och jag sörjer. Inte affären, men alla människor och kunder, som jag träffat i snart femton år. Men det är jätteskönt att inte vara så bunden längre. Så det är en dubbel känsla. Men tomt är det.
Bild/er © Eva Atle Bjarnestam