Fick nya numret av tidskriften Form idag och upptäckte att den har blivit roligare att bläddra i och läsa – om inte stilen hade varit så förbaskat liten. Det är en verklig ansträngning för ögonen att läsa artiklarna. Ett kul grepp var att låta Carl Philip, vår nye designprins, pryda omslaget. Vid innehållsförteckningen har man satt in en bild av Karl Marx. Han har inget med innehållet att göra, vad jag kan se, men han kanske är ditsatt som en motvikt till prinsen?
Det här med språket igen. En artikel handlar om ”Hjärtat slår för Vintage”. Amanda Ericsson syr om gamla, fina kläder till nya, nöjda kunder. I Paris.
I radioprogrammet Språket tog man upp ordet vintage för några månader sen. Att använda det ordet är ett smart sätt att höja priset på begagnade kläder, sa man, och så småningom kommer vintage säkert att användas för att uppgradera gamla saker i allmänhet.
Vintage kommer från latin och betyder vinskörd. Så småningom fick det betydelsen gammalt vin av fin årgång. Och för inte alltför länge sedan började det användas för kläder med helst 25 år på nacken. Av fina märken.
Vintage – antikt
Som antikhandlare har jag många gånger känt mig begränsad av ordet antikt. Inte bara för att det mesta i antikhandeln inte är hundra år gammalt, utan också för att själva ordet inte är bra. Jag tyckte ofta att min antikaffär var en bosättningsaffär, där man kunde köpa gamla, goda årgångar av glas och porslin och möbler och tyger osv. Föremål med ett förflutet och en historia och kanske patina. Dessutom är det ju miljövänligt att återanvända alla saker. Men jag saknade ett bra ord för det och saknar fortfarande. Gärna ett ord som uppgraderar. Vintage är lite svårt tycker jag som ord betraktat. Men jag kanske vänjer mig.
Second hand används ju också, men det för mer tankarna till begagnat än till gamla, fina årgångar, tycker jag. Det uppgraderar inte.
Bild Tidskriften Form