Råkade se programmet Babel i teve häromveckan. Jag brukar inte titta, för jag har tyckt att det är lite pretentiöst djupsinnigt. Men aj vad jag bedrog mig. En poet, Göran Greider, försökte sig på att tänka hur han skulle nå publiken och läsarna. Men fy tyckte Stig Larsson och Aase Berg. Det gjorde ingenting att diktsamlingarna inte säljer eller når någon större publik. Däremot efterlyste Aase lobbare som gav de nödvändiga nycklarna till poesin. Närmare en liten kultursekt kan man väl inte komma? Stig tyckte också att folket blivit gravt fördummat.
Eva Beckman gjorde ett inslag om kärleksdikter. Hjalmar Gullbergs, Karin Boyes och Erik Lindegrens dikter framställdes som enkla bröllopsverser och så spelade man Love me tender till bilder av kvinnoögon med mycket mascara. Efteråt tyckte Stig Larsson att kärleksdikter kunde man inte skriva, då var man en hora.
Av förekommen anledning en liten vers till poeterna i Babel från Alf Henriksson:
”Shakespeares pjäser gick mestadels bra.
Han skrev för packet vad folk ville ha.
Det var därför som folket begrep vad han sa.”
Ur Anacka 1980
Bild från Pixabay