Hantverkare = manliga hembiträden

Självklart är det synd om grundlurade husägare. En del får hjälp av TV4. Det är nästan absurt så ”hantverkare” är i hetluften just nu. Man snackar och kommenterar och spelar teater och gud vet vad. En del inlägg och tonfall påminner om när Pippi Långstrump är på kaffekalas och de fina fruarna ondgör sig över sina slarviga hembiträden. Pippi överglänser dem med fantastiska historier om slappa, lata och fördärvliga hembiträden. Astrid Lindgren har sällan varit så satirisk som i det avsnittet!

För det första gör klart vad man menar med en hantverkare. Är det själva utövandet av hantverket eller är det företaget man menar. En hantverkare är antingen anställd i ett företag eller driver eget företag. Och när Martin Timell surrar om 250 kr i timmen hos Nordegren i P1, blir jag förvånad. Så dåliga kunskaper han har. Bra att det rättades till dagen efter.

Debatten är färgad av klasstänkande. Allt det man reagerat mot och numera undviker när det gäller pigdebatten återkommer i stället om hantverkare. Man generaliserar över många olika yrkesgrupper på en gång. Eller gäller det helt enkelt alla som jobbar med sina händer (och inte har något i huvudet)? Liksom inom alla områden finns det mer eller mindre erfarna och skickliga yrkesutövare och företagare.

När det gäller att passa tider, så är ”hantverkare” inte ensamma. Jag har väntat många timmar på läkare och tandläkare i mina dar. Väntat på tåg och bussar. Jag har suttit med telefonluren i hand och väntat på svar hos myndigheter och företag i evigheter.

Att inte bara ROT-avdrag och RUT-avdrag är på tapeten, beror nog helt enkelt på att skattetrycket är för hårt för att driva tjänsteföretag. Det är stentufft att driva företag där du lägger ner din och dina anställdas tid på tjänster. Det må vara städning, olika hantverk, servering, hårklippning etc. Sverige, inte minst politiker och fack, har varit extremt inriktade på producerande storföretag och är ganska handfallna när det gäller små tjänsteföretag.