Varför firar vi Allhelgona? eller Allhelgonadagen? Då får vi gå tillbaka till 700-talet!
Allhelgona – en kyrklig och en världslig tradition
Kyrkoårets Alla helgons dag har man firat sedan 700-talet. Man har speciellt firat de helgon som inte hade egna högtidsdagar – från början firade man dem den 1 november. Den 2 november firade man alla själars dag.
Under medeltiden då Sverige var katolskt ordnade man allhelgonagillen runt om i landet och man fortsatte att fira allhelgonadagen även efter reformationen på 1500-talet, trots att helgondyrkan inte gick ihop med den nya lutherska läran. Allhelgonadagen var vinterns första dag och sammanföll på det sättet med gammalt firande som ingår i en mycket gammal dödskult, själskult och helgonkult i samband med vinterns intåg.
Slutligen försvann även allhelgonadagen som helgdag i almanacksreformen 1772 och man ändrade själva dagen till den första söndagen i november. Däremot var det lättare att avskaffa alla själars dag, den 2 november.
Första lördagen i november
1953 blev Alla helgons dag åter helgdag och blev flyttad till lördagen som infaller mellan 31 oktober och 6 november, dvs den första lördagen i november. Då blev också seden med ljusen på gravarna vanlig, en sed från de katolska länderna kring Medelhavet.. Man tänder ljusen på kyrkogårdarna till anhörigas minne.
Den gamla allhelgonadagen ligger kvar den 1 november utan helgdagsstatus.
Vi firar alltså Allhelgona dvs. Alla helgons dag den första lördagen i november – tidigare den 1 november. Dagen efter, den 2 november, firade man under den katolska tiden alla själars dag för döda familjemedlemmar och kvällen före, den 31 oktober, var det allhelgona afton (All Hallows Even=Halloween). Den senare seden med Halloween har kommit till Sverige på 1990-talet.