Meny Stäng

Varför firar vi Lucia?

Illustrerar Varför firar vi

Varför firar vi Lucia? Jo – i Syrakusa var den 13 december helgad åt Sankta Lucia, Syrakusas skyddshelgon. Enligt legenden dog hon som martyr år 304.

Vårt Luciafirande har sina rötter i medeltiden och i 1600- och 1700-talet. Till de gamla traditionerna har man lag till moderna seder.

Under medeltiden markerade Lucia julfastans början. Då ställde man till kalas och åt ordentligt just innan fastan började tidigt på Luciadagens morgon. Det var vanligt att man slaktade julgrisen just till Lucia.

Enligt folktron var Lucianatten årets längsta dag (vilket den också var under delar av medeltiden). Detta gällde fram till 1750- talet, då vi i Sverige gick över till den gregorianska tideräkningen och vintersolståndet blev flyttat till den 21 december.

Lucia gav associationer inte bara till ”ljus” utan också till Lucifer. Man fruktade Lussepär och lussefärden som drog fram under lucianatten. Ett annat ord man associerade till var lus. På lucianatten kunde man få lus och loppor att ge sig iväg. På Luciadagen rådde arbetsförbud och det var nog klokt med tanke på lucianattens omfattande kalas.

Varför firar vi Lucia i Sverige – historia

Den svenska lussebrudstraditionen går tillbaka till 1600- och 1700-talen, främst i Västergötland. Den äldsta uppgiften vi har om en vitklädd Lucia kommer från Västergötland 1764. Luciadagen den 13 december var en festdag i västra Sverige. Utklädda ungdomar, lussegubbar, drog runt från gård till gård och sjöng lussevisan och förde oväsen. Först på 1800-talet hade Lucia ljus i håret och en bit in på 1900-talet blev hon vanlig i övriga delar av landet.

1901 ordnade man ett luciatåg på Skansen i Stockholm, som gjorde att seden fick spridning. Det moderna Luciafirandet började när Stockholms Dagblad ordnade det första Luciatåget 1927. Efter det kom det ornade man många Luciatävlingar av lokalpressen och luciatåg blev vanliga på arbetsplatser och i skolorna. Luciasången fick sin text vid sekelskiftet av journalisten Sigrid Elmblad – Natten går tunga fjät… – melodin var Barcarola napolitana.

Stjärngossar

Förebilden för stjärngossarna är de tre vise männen och medeltida kyrkospel. De hörde från början till annandag jul eller till trettondagen, då man firade de tre vise männen, som kom till Betlehem för att hedra den nyfödde Jesus med gåvor av guld, rökelse och myrra. Adventsstjärnan har sitt ursprung i den här mer folkliga seden att ”gå med stjärnan”. Man drog från hem till hem och sjöng om hur Betlehemsstjärnan visar vägen tll platsen där Jesus föddes. Så småningom ingick stjärngossarna i Luciatåget, kanske för att man ville ha plats för pojkar i tåget.

I förskolorna har man inte längre bara tåg med Lucia och tärnor, utan ofta är det tåg där alla flickor är lucior och pojkarna år oftare tomtar och pepparkaksgubbar än stjärngossar.

Lussekatter

Att baka lussekatter eller lussebullar är en gammal tradition. Lussekatten kom från Tyskland på 1600-talet, men den har egentligen inget med Lucia att göra. Det var Lucifer, djävulen, som kom i skepnad av en katt och gav barnen stryk. Man skrämde honom med starkt gula saffransbullar. Först på 1800-talet började vi äta lussekatter i Sverige. Formen på lussekatten, ett hoprullat S med russin i varje ända, går tillbaka till mycket gamla, forntida former.