Av en slump köpte jag Expressen igår. Jag läste om Ingvar Kamprads SORG över att sönerna inte träder fram och tar makten. I motsats till Erling Persson som nöjt ligger i sin grav och ser son och sonson ta över och agera galjonsfigurer för HM.
Varje gång en kvällstidning eller dagstidning skriver om IKEA, Ingvar Kamprad och sönerna, skriver man så korkat och oinitierat. Ursprungsartikeln i Dagens industri är bättre, även om man där förlorar sig lite väl mycket i alla bolag inom IKEA-sfären. Man är tvungen att gå tillbaka till Bertil Torekulls bok från 1990-talet.
Det låter väl klokt av sönerna Kamprad att dela på makt och ansvar genom sitt ägarskap och olika styrelseuppdrag. Ingvar Kamprad avgick som koncernchef redan 1986, så den posten kan ju även i fortsättningen bli tillsatt av någon som inte heter Kamprad.
Ingvar Kamprad har sagt någon gång att det är svårt för en person att greppa alla områden. Det kanske i stället är hans stora LYCKA att han har tre söner. Som jag har tolkat IKEA, så bör en hålla tummen på konceptet, en bör ha varuhusen och handeln i sin ficka och en hålla koll på sortimentet (viktigare än man tror). Det behöver nog vara tre för att efterträda en Ingvar Kamprad! Och alla tre kan hjälpa till att räkna pengar! (Bild IKEA).
Det är bra att det kommer ut en bild på sönerna. De ser ju rätt normala ut. Läste nyligen Johan Stenebos bok Sanningen om IKEA och där målas ju sönerna ut som i det närmaste otillräkneliga.