Meny Stäng

De formade 1900-talet T-Ö

Formgivare T-Ö ur boken De formade 1900-talet

Beställ boken De formade 1900-talet av Eva Atle Bjarnestam

Ibland är det ändå bäst att ha själva boken till hands!

Texterna kan skilja sig något.

Formgivare T-Ö
  1. Formgivare T-Ö ur boken De formade 1900-talet

Taikon, Rosa

Silversmed, f 1926. Arbetat för romernas situation genom sitt sociala engagemang tillsammans med systern Katarina Taikon och mordeniserat och om­tol­kat det romska silversmidet genom att ren­od­la och framhäva de ålderdomliga motiven, t ex yxformen och cirkeln, och använda filigran- och granuleringsteknik i sina broscher, ringar och halssmycken. Lästips: Nationalmuseum, ut­ställ­ningskatalog 1969:332 (tillsammans med Bernd Janusch); Form 1969; Sydsvenska dagbladet 2003-11-21; DN 2004-05-16.

Tapiovaara, Ilmari

Finländsk inredningsarkitekt och möbel­form­givare, 1914-99. Arbetade för både Alvar Aalto och Le Corbusier och blev internationellt känd för sina enkla, moder­nistiska och funktionella möbler för offentlig miljö, t ex den stapel­bara karmstolen Domus 1946. Anlitades av Knoll, Thonet och Hackman m fl. Gjorde pinnstolen Fanett 1955 och Made­moiselle 1958 för Edsbyverken och stolen Cri­no­­lette och Aslak  för Asko på 1960-talet. Inrett Finnairs flygplan mm.Stolen Domus m fl har börjat nytillverkas i början av 2000-talet. HonRDI 1969. Lästips: Konst­in­dustri­museet i Helsingfors, utställ­nings­katalog 1984; Pilar Cós, Ilmari Tapiovaara, 1997; Fiell, Scandinavian design, 2002.

Teague, Walter Dorwin

Amerikansk målare och industridesigner, 1883-1960. Egen verksamhet inom grafisk design från 1911. Ägnade sig åt industridesign från 1926 och gjorde en ban­brytande karriär med formgivning av allt från pennor och ci­ga­rettändare till bilkarosser, flygplans­inredning för Boeing 707, ut­ställ­ningar och bygg­nader och t o m glas. Upp­drag för Kodak och Ford m fl företag. Klassisk, funktionalistisk grundsyn och såg formgivaren som en länk mellan producent och konsument. Ansvarig för världsutställningen i New York 1939. HonRDI 1951. Gav ut boken Design this Day 1940. Lästips: Penny Sparke, Design : 1900-talets pionjärer, 1999.

Tekniska skolan

Ursprunget var Nils Månsson Mandelgrens “Söndagsritskola för hantverkare”, startad 1844, som året därpå övertogs av Svenska Slöjd­föreningen. Skolan stöddes av staten och fick 1866 namnet Slöjdskolan; efter omorganisation 1876 namnet Tekniska skolan. Verksamheten delades in i fyra avdelningar, Konst­industri­ella dagskolan, Konstindustriella aftonskolan, Högre konst­industriella skolan och Teck­nings­­lärar­insti­tutet. Vid förstatligandet 1945 fick den nam­net Konst­fack­skolan, 1993 för­kor­tat till Konstfack. Lästips: Tanken och handen : Konstfack 150 år, 1994.

Tengbom, Ivar

Arkitekt, 1878-1968. Förgrundsgestalt för den s k tjugotalsklassicismen. Ritade Stockholms Enskilda Bank 1915, Kon­serthuset 1926, Svenska Tänd­sticks­aktiebolagets huvudkontor 1926-28, Citypalatset 1930-32 och Bonnier­huset 1949. Slottsarkitekt för Stockholms slott 1922-59 och Drottningholms slott 1922-62. Sam­arbetade under 1920-talet med Carl Malm­­sten, som t ex inredde Kon­sert­huset och Tändsticksaktiebolagets huvud­byggnad. Ri­tade även lampor under 1920-talet. Lästips: T Hall, utg, Stenstadens arkitekter, 1981; Teng­boms: Ett arkitektkontors utveckling sedan 1905, utg av Tengbom gruppen, 1991; Anders Bergström, Ivar Tengbom, 2001.

Ternell, Berit

Keramiker, f 1929. Vid Bo Fajans 1951-57, t ex servisen Pingvin och serierna Page och Pumpa. Vid Gefle Porslinsfabrik 1957-72. Den främsta formgivaren efter Arthur Percy på 1960-talet. Gjorde Mykolo, Pors, Mimosa och serviserna Anemon, Scala och den uppmärksammade, brunblå servisen Kosmos 1966, is­hockey­spe­lare med nr 2-9 på ryggen, vaserna Trio och Reaktor m fl. Även periodvis knuten till Rörstrand och Reij­myre glasbruk och frilans för T G Green Potteries i England på 1950-talet. Lärare vid HDK i Göteborg 1971-94; forskningsarbete 1989-93. Egen verk­stad norr om Alingsås.

Textilgruppen

Ett av de första konsthantverkskollektiven i Stockholm 1973-94. Bildades av ett fyrtiotal textilkonstnärer, vars tyger handtrycktes på Konstnärernas Kollektiv­verkstad och såldes i en gemen­sam utställ­nings­lokal. Verksamheten ut­veck­lades från brukstextil till unik textil under 1980-talet. Lästips: Ulla Grytt, Textilgruppen 10 år, 1983; Form 1984:8.

Textilmuseet i Högbo

Textilmuseet i Högbo tillhör Nordiska museet och är ett specialmuseum för hemslöjdsrörelsens textila produktion. Det är uppbyggt kring en stor donation av textil hemslöjd och konstslöjd från 1900-talets första hälft.

Textilmuseet i Borås

Basutställningen, Garderob 1900 – textil och konfektion under ett sekel,  visar hur vi klätt oss under ett sekel – ytter­plagg, fritidskläder, arbetskläder från textil­industrin, dräkter, klänningar underkläder, kläder för festligheter. Det textila materialet visar på otaliga variationer från florstunna spetsar och slinkigt konstsilke till mjukt ylletyg och utomhusaktiviteters grövre material. Parallellt visas tryckta designade textilier i utställningen, som visar den rika mönster­varia­tionen under 1900-talet.

Theselius, Mats

Inredningsarkitekt, konstnär och formgivare, f 1956. Arbetat med möbelformgivning, formgivit keramik och smycken, gjort mönster för mattor och arbetat med installationer, utställningar och projekt. Formgivit några av 1990-talets mest uppmärksammade möbler. De­bu­terade med Älgskinns­få­töl­jen 1985 i järnplåt och älgskinn; i produk­tion hos Källe­mo först 1991 i 360 numrerade exemplar, senare under namnet El Dorado i mässing och nubuckläder, även den i 360 exemplar. Den första möbeln för Källe­mo var en skärm i aluminium och skåpet National Geographic 1988/1990. Gjorde den moderna clubfåtöljen Rex 1994, El Rey 1999 och  Ambassad 1999 för ambassaden i Berlin. Arbetat med bostads­utställ­ningen Miljonprogrammet i Göteborg 1993, gestaltning av Södra länken i Stockholm och gestaltning av Trafikplats Mölndalsbro 2004 mm. Professor vid HKD 1995-96. Affär/showroom i Skåne. Lästips: Mats The­se­lius, utställnings­ka­ta­log 1991; Mats Theselius guide to Mats Theselius, Röhsska museet 1997; Susanne Hel­geson, Svens­ka Former, 2000; Polster, Designdirectory, 2001; Form 1991:­4, 1991:­6/7, 1995:1.

Thollander, Leif

Typograf och grafisk formgivare, f 1931. Egen verksamhet från 1961. Formgivit böcker, logotyper, företagsmärken mm. Gjort grafiska profilprogram för Gö­­te­­borgs spårvägar, Storstockholms Lokaltrafik, Grafikens Hus, Leksands konstmuseum, Etnografiska museet, Riksbanken och Statens kulturråd. Lärare vid nuv Beck­mans Designhögskola och Grafiska institutet och gjort undervisningsmaterial i typografi och grafisk design för Kostnfack 1997-200 och Grafiska institutet 2002-03. Läs­tips: Form 1976:4, 1991:5, 1992:5.

Thomson, Anna-Lisa

Keramiker, målare och poet, 1905-52. Vid S:t Eriks Lervarufabriker 1928-33. Formgav ke­ra­mik med reliefdekor och med den berömda grön­svarta dekoren, men gjorde även fajanser. Vid Gefle Porslinsfabrik 1933-36 och Upsala-Ekeby 1936-52. Geo­metriska och måttfulla former under 1930-­talet, t ex vaserna Expo; natur­inspi­re­ra­de former under 1940-talet, t ex Blå flora, Ängs­flora, Ranka, Snäckor, Grami­na, Paprika, Havs­flora och Spectra. Hennes diktsamling Eko av dagars ljusa klang  kom ut 1953. Lästips: Estelle Schloss­man, Lergodskonstnärer, 1996; Svenska hem 1947:1; Form 1933; Antik&Auktion 1996:7/8.

Thonet eg Gebrüder-Thonet

Michael Thonet, 1796-1871, tysk-österrikisk möbelkonstruktör, fick patent på sitt sätt att böja trä med ånga 1841. Gebrüder Thonet grundades 1853 och tillverkade från 1856 den berömda wienerkaféstolen i massivt trä, som sålts i mer än 50 miljoner exemplar. I Sverige importerades den av bl a NK. Gebrüder Tho­net har fortsatt verksamheten i Franken­berg i Tyskland där också ett stolmuseum inrättats. Lästips: Alexander von Vegesack, Thonet : classic furniture in bent wood and tubular steel, 1996; Vitra design museum; Antik&­Auktion 1985:3, 1992:1.

Thor-Larsen, Henrik    

Dansk-svensk formgivare, f 1932. Ritat stolar­na till Saab-Sonett. Skapade den spektakulära, äggformade plastfåtöljen Ovalia 1968 med in­byggd ljudanläggning och belysning och in­vän­digt klädd med plysch, senare även med skinn eller galon. Även Boomerang 1969, två fåtöljer och ett bord fästa på en platta, växte uppmärksamhet.

Thun, Matteo

Italiensk arkitekt och designer, f 1952. Med­lem i Memphisgruppen 1981. Gjort post­mo­der­na, lekfulla möbler anpassade för mass­produktion. Chefsdesigner för Design Lab i Milano, som ansvarat för designen av Swatch­klockorna från 1989. Lästips: Matteo Thun, 1993; Form 1988:5.

Tidäng, Erik

Silversmed och metallformgivare, f 1973. Egen verksamhet från 1999. Gjort corpus- och bruksföremål, fat, skålar och ljuskronor mm med betoning av den dekorativa aspekten lika mycket som den funktionella. Ofta konstruerat föremålen av mindre delar, vars form och ytbehandling tillsammans med den mekaniska sammanfogningen ger dekorativa mönster.

Tiedemann, Helene

Industriformgivare, f 1960. Utbildad och verksam i London 1983-­1997. Arbetat varumärkesinriktat med butiks- och hotellinredningar för David Davies och möbler för Libertys och Habitat. Arbetat med Systembolagets, Telias och Lindex’ butiksprofiler. Formgivit moder­nist­iska möb­ler och lampor, t ex Taiwan mm för Asplund, David Design, Fogia m fl och möbelserie för äldrevården för Skandiform. Lästips: DesignDirectory Scandinavia, 1999.

Tiffany, Louis Comfort

Amerikansk målare, glaskonstnär och in­red­nings­arkitekt, 1848-1933. Tillverkade konst­föremål i glas på 1890-talet, s k favrile glass. Känd för lampor med skärmar i glasmosaik, de flesta ritade av Clara Wolcott Driscoll. Ärvde 1902 sin fars, Charles Louis Tiffany, juvelerarfirma Tiffany & Co i New York. Formgav smycken och emalj­arbeten. Art nouveau/jugendstilen kallas ofta i USA för Tiffany-style. Lästips: A Duncan, Louis Comfort Tiffany, 1992; V Couldrey, The art of Louis Comfort Tiffany, 1996; Form 1907; Antik&Auktion 1982:1.

Tilgman, Harry (Paul Harold)

Formgivare, 1904-75. Kom från Tyskland via Finland till Sverige efter andra världskriget. Startade keramisk verkstad, Tilgmans keramik, i Utby 1948. Fabrik i Kortedala 1958. Efter 1975 flyttades produktionen till Irland. Lästips: Antikbörsen 2003:5.

Tilgmans keramik

Paul Harold Tilgman startade sin keramiska verkstad i Utby 1948. Omkring 1953 började man med sgraffito-tekniken, dvs mönstret ristades ge­nom ett eller flera lager glasyr. Marian Za­wadsky från Polen anställdes 1956 som konst­närlig ledare. Ny fabrik i Kortedala 1958 med 25 anställda. Man blandade chamotte i keramiken från 1964 för att få en mer rustik kera­mik­mas­sa. 1969 blev ytorna mer släta och färgerna klarare. Produktionen utökades med tavlor och figuriner. Harry Tilgman avled 1975 och verksamheten flyttade till Londonderry, Nord­irland. Lästips: Antikbörsen 2003:5.

Tillinge Fayence- och Terracotta Fabrik

Keramikfabrik i Timmernabben i Småland 1859-1925 med tillverkning av husgeråd i bly­gla­se­rat, vanligen gult lergods. Former och de­ko­rer följde bornholmsk tradition bl a med in­pres­sade mönster eller pålagda vita ornament. Fabrolem övertogs 1925 av Gabriel Bur­meister och blev så småningom Gabrielverken. Läs­tips: K Hammer, Gammal bruks- och pryd­nads­ke­ra­mik från öst-Småland, 1989; Antik&Auktion 1993:1.

Tinbäck, Klas-Göran

Glaskonstnär, f 1951. Vid Kosta 1976-81 och Orrefors 1982-83 med bl a serien Mirabelle och vaser och skålar i tung kristall. Egen verksamhet från 1983. Knuten till Reijmyre 1994-96 och till Målerås från 2000. Arbetat både med graalteknik och underfång och med etsad eller blästrad dekor. Skapat skulpturer i gjut­tek­nik under 1990-talet. Gjort offentliga utsmyckningar, t ex Karolinska sjukhuset och Södersjukhuset i Stockholm. Lästips: M Stensman, Klas-Göran Tinbäck, 1991; Katalog, Målerås glasbruk 2002; Svenskt konsthantverk 2004:2; ASF.

Tio-gruppen

Eg 10-gruppen, konsthantverkskollektiv, bildat 1970 i Stockholm av tio textil­konst­närer: Inez Svensson, Birgitta Hahn, Ingela Håkansson, Gunila Axén, Tom Hedqvist, Britt-Marie Christof­fersson, Lotta Hagerman, Carl Johan De Geer, Susanne Grundell och Tage Möller. Gjort formstarka och modernistiska mönster för tryck­ta tyger, men även tapeter, påslakan mm. Egen butik från 1973. Samarbetade med Borås Wäfveri och gjorde även mönster för Ikea. Gjorde kollektioner med olika teman, t ex Havs-, Svart-vita, Jamaica-, Megafon-, Signal-, Metropol-, Berlin-, Global-, Ö-, Hommage-, Garden Party-, Happy Birthday-, À la carte-, Musikkollektionen m fl. Tre medlemmar kvar idag: Birgitta Hahn, Tom Hed­qvist och Ingela Håkansson. Gruppens mönster har lanserats internationellt och butik öppnades i Tokyo 2002. Nuvarande kollektioner finns på hemsidan och alla kollektioner och ca 700 mönster mm är donerat till Textilmuseet i Borås. Lästips: K Wickman, 10-gruppen mönster­tryck, 2001; Fiell, Scandinavian design, 2002; Form 1972:8, 1978:2 (för Ikea).

Tobo stengodsverkstad

Keramisk verkstad i Tobo, Uppland 1935-73. Drevs av Erich och Ingrid Triller. Lästips: Na­tio­nalmuseum, utställningskatalog 1975:390; Form 1965. Svenska hem 1942:11; Antik&Auktion 2003:11.

Toikka, Oiva

Finländsk glaskonstnär och keramiker, f 1931. Vid Arabia 1956-59. Konstnärlig ledare vid Notsjö/Nuutajärvi glasbruk från 1963. Gjort expe­ri­men­tellt, färgrikt och skulpturalt glas och även press­glas­serier, t ex Kastehelmi 1964. Även verksam i Sverige efter 1990. Gjort en serie glasfåglar från 1994 för Iittala glasbruk. Gjort servisen Cobolti för Rörstrand till­sam­mans med Signe Persson-Melin. Även ritat textilmönster för Marimekko. Professor vid Konstfack i början av 1990-talet. Lun­ning­priset 1970. Lästips: Oiva Toikka : glas från Notsjö, utställnings­katalog, Hel­singfors 1995; Fiell, Scandinavian design, 2002; Form 1970, 1993:1.

Torhamn, Ingegerd

Skulptör, målare och textilkonstnär 1898-1994. Utöver sitt konstnärskap ritat mattor med starkt stiliserade motiv för Stock­holms­ut­ställ­ningen 1930. Inspirerad av modern konst och rysk konstruktivism. Hennes mattor ny­pro­ducerades på 1980-talet. Lästips: V I P in Swe­­dish design : Axel Larsson, Ingegerd Tor­hamn, Kalmar konstmuseum, utställ­nings­katalog 1996; Form 1981:7.

Torsson, Kristina

Kläd- och textilformgivare, f 1940. Drev företaget Mah-Jong 1966-76 tillsammans med Helena Henschen och Veronica Nygren. Gjorde svensk­­till­verkade kläder i mönst­rade, mjuka tyger för alla åldrar. Mah-Jong blev ett be­grepp för anti­mode med politiska förtecken. Startade Vamlings­bo­Laget 1983 med textil­tryck, färgeri och syateljé på Got­land. Lästips: Salka Hallström Bornold, Det är rätt att göra uppror, 2003

Torsten och Wanja Söderbergs pris

Årligt pris för främjande av konsthantverk och konstindustri i Norden, instiftat 1992 och utdelas av Röhsska museet i Göteborg. Pris­ta­gare: Jane Reumert, Danmark, 1994, Liv Blå­­varp, Norge, 1995, Brita Flander, Finland, 1996, Mats Theselius, Sverige, 1997, Louise Sass, Danmark, 1998, Adalsteinn Ingólfsson, Kaj Kalin, John Vedel-Rieper, Jorunn Veite­berg och Kerstin Wickman, 1999, Peter Ops­vik, Norge, 2000, Björn Dahlström, Sverige, 2001, Hans-Christer Ericson, Sverige, 2002, Sigurdur Gústafsson, Island, 2003, Janna Syvänoja, Finland, 2004.

Triennaler i Milano

Var tredje år hölls triennaler i Milano, där de ledande designnationerna visade upp det bästa man hade och visade de senaste trenderna. Den 8:e triennalen hölls efter andra världskrigen 1948. Då deltog Sverige som enda land från Skandinavien. Den 9:e triennalen 1951 innebar ett genombrott för nordisk formgivning och design (Norge deltog inte) och många danska, finska och svenska formgivare belönades med guld- och grand prix-medaljer. Vid den 10:e triennalen 1954 deltog även Norge och Skandinavien upprepade sin succé och befäste begreppet Scandi­navian Modern och Nordens starka ställning inom formgivningen. Så småningom förlorade triennalerna sin roll under 1970-talet. Lästips: Scandinavian Design Beyond the Myth, 2003 (ett avsnitt av Kerstin Wickman); Form 1973:10.

Triller, Erich

Tysk-svensk keramiker, 1898-1972. Drev tillsammans med sin fru Ingrid  Tobo stengodsverkstad i Uppland från 1935. Enkla former med enfärgade, djupa starkeldsglasyrer. In­spi­rerade av Bauhaus och kinesisk Sungkeramik. Lästips: Nationalmuseum, utställ­nings­katalog 1975:390; Form 1936, 1965; Svenska hem 1942:11; Antik&Auktion 2003:11.

Triller, Ingrid

Keramiker, 1905-82. Drev tillsammans med sin man Erich Tobo stengods­verk­stad i Upp­land från 1935. Enkla former med enfärgade, djupa starkeldsglasyrer. Inspirerade av Bau­haus och kinesisk Sungkeramik. Lästips: Na­tio­nalmuseum, utställningskatalog 1975:390; Form 1965. Svenska hem 1942:11; Antik&Auktion 2003:11.

Triller, Maria

Textilkonstnär, f 1941. Experimenterade och skapade fria konstnärliga bilder under 1960-talet. Gjorde väggtextil för Sverigehuset i Stock­­­holm 1969, vävnad för Skärholmens kyr­ka 1976 och trettio vävnader för Rotundan i Rosenbad 1981 mm. Lästips: Natio­nal­mu­se­um, utställ­ningskatalog 1976:399; Form 1965.

Triva  

NK:s stora möbelsatsning från 1940-talet, eg Triva Bygg och som leddes av Elias Svedberg. Till­verkning av möbler för serie­till­verkning som byg­gde på idén att möblerna skulle monteras av köparen. Formgivare: Elias Svedberg, Da­vid Rosén, Carl-Axel Acking, Kerstin Hörlin-Holmquist och Olof Pira. Även utländska form­givare anlitades: Erik Herløw,  Charles och Ray Eames, Harry Bertoia och Eero Saa­ri­nen. Lästips: Herlitz-Gezelius, Åren som gått : Nordiska kompaniet, 1992.

Trost, Eugen  

Dekormålare, 1898-1983. Född i Tyskland och arbetade som dekoratör där, när Gefle Porslinsfabrik annonserade efter dekoratör. Vid Gefle som chefsdekoratör 1922-63. Må­lade det mesta av Arthur Percys verk. Gjorde totalt 78 dekorer, de flesta tryckta, och glasyrer. De mest kända är Rubin, Safir och den hand­målade koppen Zebra 1955. Lästips: Gef­le Dagblad 1996-07-25.

Trägårdh, Björn

Målare och konsthantverkare, 1908-98. Vid Svenskt Tenn 1927-34. Formgav tenn och möb­ler i funktionalistisk stil och arran­gerade utställningar. Ritade en uppmärk­sammad mockaservis, som en låda, för Stock­holms­utställningen 1930. Ritade en kubistisk fåtölj 1932. Flyttade till Paris 1939, där han tillverkade smycken och konst­närliga knappar för mode­husen. Återgick senare till bildkonsten. Lästips: Teddy Brunius, Björn Trägårdh, 1949; Sköna hem 2004:6.

Trägårdh, Göta

Textilkonstnär och modetecknare 1904-84. Startade Beckmans Skola tillsammans med Anders Beckman 1939. Konsult vid Gefle Ångväveri från 1944, konstnärlig ledare vid Stobo 1954-64. Konstnärlig rådgivare vid Gamlestadens Fabriker 1964-75. Frilans under 1970- och 80-talen. Skapade ett nytt mode med abstrakta, modernistiska mönster i klara färger, t ex  Planeta och Club 21. Medverkade vid Helsingborgsutställningen 1955. Formgav även kläder och smycken. Lästips: Form 1985:1; ASF.

Tupper, Earl S

Tupperware

Den amerikanske ingenjören och form­giva­ren Earl S Tupper konstruerade skålar av plast i olika färger med tättslutande lock; ett helt nytt sätt att förvara mat. Såldes på Tupper­­ware­par­tyn från 1949 och blev mycket populära under 1950-talet. Lästips: Form 1996:5 (Tupperwarepatyn).

Tusquets, Oscar

Spansk (katalansk) arkitekt, möbelformgivare och industridesigner, f 1941. Bildade till­sam­mans med kollegor Studio PER 1965, som un­der 1980-talet gjorde spansk design internatio­nellt känd. Hans servis i benporslin för Alessi var en hyllning till Christopher Dresser. Gjort stolen Gaulino från 1987 för Zanotta. Lästips: Form 1991:3.

Tynell, Helena

Finländsk glaskonstnär, f 1918. Vid Riihimäki glasbruk 1946-76. Gjort både konst­glas, bl a kraftfulla vaser och skulpturer i slipad kristall, t ex Po­lar­­serien och Rialto på 1960-talet och bruks­glas, t ex Pomona och Rutan. Även formgivit lampor för produktion i USA och Tysk­land. Sporadiskt knuten till Arabia. Ar­betat som glas­­konstnär i Tyskland från 1964. Lästips: Riihimäki, utställ­nings­kata­log 1998.

Tyrefors, Karin

Inredningsarkitekt och formgivare, f 1962. Formgivit möbler och lampor, t ex lam­pan Vicenza, stolen Seagrass, och pe­lar­bordet Tablette, glasen Caprini för Älghults glas­bruk och mattan Stripes för Kasthall mm. Även gjort inredningar och producerat möbler i sten och offentliga utsmyckningar. Läs­tips: Form 1997:4.

Törnell, Pia

Keramiker och formgivare, f 1963. Vid Rör­strand från 1994; arbetat med serietillverkning i en stram men samtidigt mjuk stil, t ex vaserna Mantello 1997, två vaser i en, Cirrus 1996, en tekniskt avancerad vas med vingar/lameller runt om, faten Sinus 1994 och kanna 1997, ljusstaken Arcus 1996, ugnsserien Grade 2000 och servisen Convito 2003. Även uppdrag för Arabia, t ex serien Tilda 1997, Hammarplast och Hackman. Även gjort unika objekt, t ex Knopp 1998, Bladverk, Lilja, Blomma och Konkav 2001 och kakel­ut­smyckningar för Arkitekturmuseet och Konradsbergs lärarhögskola i Stock­holm 1997. Lästips: Polster, Designdirectory, 2001; Susanne Helgeson, Svenska Former, 2000; Form 1994:4, 1996:6; Glas och porslin 2001:5.

Uglycute

Designgrupp i gränslandet mellan design, arkitektur och konst. Aktiv under 2000-talets första år och arbetat med inredningar, möbler och utställningar. Arrangerat workshops och föreläsningar om stil och design. Ger ut tidningen Katzenjammer. Lästips: Form 2004:1.

Ullberg, Eva

Glaskonstnär, f 1950. Egen studioglashytta från 1976 i Lidköping. Arbetat både med bruks- och konstglas och med olika tekniker. Även gjort offentliga utsmyckningar, t ex fönster för länsteatern i Jönköping och Strömstads sjukhus, för Journalisthögskolan i Göteborg m fl.

Ungaro, Emanuel

Fransk modeskapare, f 1933. Hos Balenciaga 1958-64, därefter hos Courrèges. Öppnade eget modehus 1965. Parade skräddarkonsten med djärva mönster- och färgkombinationer.

Upsala-Ekeby AB

Keramikfabrik 1886-1978. Grundades som Ekebybruk för tillverkning av tegel och ler­kärl. Ett antal porslins- och ler­godsföretag köptes tidigt, Gefle Porslinsfabrik 1936, Sankt Eriks Lervarufabriker 1937, Karls­krona Porslins­fabrik 1942 och Rörstrand 1964. För­sökte under 1970-talet samla ännu fler företag kring idén “det dukade bordet”, t ex Steninge keramik, Hackefors, Kosta Boda och Guld­smedsaktiebolaget/GAB Gense. Affärs­idén lyckades inte och Upsala-Ekeby köptes 1983 av invest­ment­bolaget Proventus varefter det splittrades. Den viktigaste verksamheten för före­taget var kakeltillverkningen. Under mil­jon­­program­men under 1960-talet kaklade Up­sala-Ekeby lägen­heterna!

Formgivare verk­samma för Upsala-Ekeby: Harald Pettersson 1890-1920, Evald Dahlskog 1910- och 1920-talen, Edvin Ollers 1917-18, Einar Nerman, kakel­ugns­dekorer 1910-talet, Einar Forseth 1917, Rolf Trolle 1920-talet, Gabriel Bur­meis­ter  1921-22, Harald Östergren 1923-47, Allan Ebeling 1928–30, Einar Luterkort 1930-32, Gertrud Lönegren, 1930-talet modeller från St Eriks, Anna-Lisa Thomson 1933-52, Greta Runeborg 1937-41, Vicke Lindstrand 1942-50, Ingrid Atterberg 1944-63, Mari Sim­mulson 1949-72, Viking Göransson 1950-52, Hjördis Oldfors 1952-59, Kjell Blomberg 1953-­57, Sven Erik Skawonius 1935-39, 1953-­57 och 1962-66. Taisto Kaasinen, 1953-61, Olle Alberius och Britt Philipson 1960-talet, Berit Ternell 1960-talet, Göran An­ders­son 1960-talet, Paula von Freyman 1962-64, Hyonsun Rhee 1963-65, Birgitta Wåreus, mitten av 1960-talet, Wiggo Haug, Bruno Lindman och Anita Rosenqvist, slutet av 1960-talet, Eva Fahlcrantz och Ester Wallin 1969-71, Sigrid Lundberg 1971, K Bergsten, Gunnar Nylund och Irma Yourstone 1970-talet.

Övriga: De­ko­ratörerna Estelle Schloss­man, Eddy Syrén, Einar Törning och Francis Uherova. Vissa föremål av Maggie Wibom tillverkades vid Upsala Ekeby. Henrik Krogh och Arthur Percy bidrog också med föremål. Uppsala konstmuseum har keramik från Upsala-Ekeby i sina samlingar. Lästips: Johan Helmersson & Per-Anders Asplund, Upsala-Ekeby keramik, 1994; Estelle Schloss­man, Lergodskonstnärer, 1996; B Nyström, Svensk Jugend Keramik, 2003; Form 1932, 1943, 1981; An­tik­­­börsen 1996:7/8.

Urban, Rey

Silversmed, f 1929. Verkstad i Stockholm från 1951. Gort både praktiskt användbara corpusarbeten och smycken, ofta besatta med ädelstenar. Utställningsturné 1966 tillsammans med Claës Giertta och Lars Flem­ing, Tre smeder, som kulminerade med utställning på Historiska museet 1967. De tre hade samma grundsyn; man utgick från hantverket och hantverkstraditionen men utvecklade och förnyade teknik och form. Sonen Carl Urban övertog smedjan 1981.

Utmärkt svensk form 

Föreningen Svensk Form har från 1983 år­li­gen delat ut Utmärkt Svensk Form, designpris, specialpris, hedersomnämnande och diplom, till årets bästa svenska designprodukter inom olika kategorier. Initiativet till priset kom från H C Ericsson. I Form 1995:4 ges en översikt över pristagare 1983-94. Därefter har en årlig katalog utkommit med pristagare.

Utzon, Jørn

Dansk arkitekt f 1918. Praktiserade hos Gun­nar Asplund och Alvar Aalto under 1940-ta­let. Utvecklade nya småhustyper under 1950-talet. Vann tävlingen om det nya operahuset i Sidney 1957, invigt 1973. Även formgivit möb­ler, lampor och glas under 1960- och 70-talen, t ex möbelserien Floating Dock för Fritz Hansen 1967. Lästips: Jan Utzon, Tre genera­tioner, 1988; Fiell, Scandinavian design, 2002; Louisiana, utställningskatalog 2004.

W A Bolins juvelerarfirma

Verksamhet i Stockholm från 1916. Hållit smyckeauktioner från 1960-talet. Form­givare: Oscar Brandtberg, Barbro Littmarck, Mats Theselius m fl. Lästips: M Ribbing, Smycken & silver för tsarer, drottningar och andra: W A Bolin 200 år, 1996; Antik&­Auktion 1996:3, 1996:11. 

Wagenfeld, Wilhelm

Tysk arkitekt och industridesigner, 1900-90. Elev vid Bauhaus och typisk representant för skolans designteorier. Arbetade som frilans från 1926. Formgav främst lampor, t ex den kända bordslampan i geometriska former, Bauhauslampan, 1922-23 tillsammans med Hans Jucker. Formgav även glas, t ex  teservis och förvaringskärl Kubus för glasbruk i Jena under 1930-talet, vilka alla blivit designklassiker. Gav ut sina föreläsningar, Wesen und Gestalt, 1948. Lästips: 100 Years of Wilhelm Wagenfeld, utställningskatalog 2000; Form 1985:6.

Wagner, Otto

Österrikisk arkitekt, stadsplanerare och mö­bel­form­givare, 1841-1918. Skapare av den wienska art nouveau/jugendstilen. Ritade även möbler till sina byggnader, t ex den berömda karmstolen till Postsparkasse 1904-06, som på 1980-talet nytillverk­ades av Thonet. Lästips: Penny Sparke, Design : 1900-talets pionjärer, 1999; Werner Oechslin, Otto Wagner, Adolf Loos, and the road to modern architecture, 2002.

Wahlman, Lars Israel

Arkitekt, 1870-1952. Ritade Tjolöholms slott i tudorstil kring sekelskiftet 1900. Känd för Enge­l­brektskyrkan i Stockholm 1909-14 med inredning och det egna hemmet Tallom i Stocksund 1906 m fl. Ritade också möbler och inredningar till sina byggnader i nationalromantisk stil och även jugendstil, inspirerad av arts and crafts-rörelsen och svensk allmogetradition. Gjorde även möbler för Grand Hotel i Stock­holm 1902 i mer internationell jugendstil. Professor vid KTH 1912-35. Lästips: Verk av L I Wahlman, 1950.

Walfridson, Marguerite

Finlandssvensk konstnär, journalist och författare, f 1929. Bosatt i Sverige från 1951. Formgav  porslin, t ex Midsommar och Margueriter, bordstabletter och keramik för Ikea på 1960- 70- och 1980-talen. Hämtat sina motiv från bl a trädgårds- och kruk­växter. Ävern formgivit textilier och tapeter och glas för Lindshammars glasbruk. Arbetat som tecknare och journalist inom områdena trädgård, natur och mat för tidningen Vi, Femina och Svenska Dagbladet och illustrerat och givit ut ca 25 egna böcker.

Wallander, Alf

Konsthantverkare, formgivare och målare, 1862-1914. Pionjär för jugendstilen inom svenskt konsthantverk. Vid Rörstrand 1896-1910 som den förste konstnärlige med­ar­be­ta­ren. Gjorde utöver vaser, skålar mm servis­de­korerna Alpviol/Cyklamen, Arona, Aster, Blå­sippa, Blåstång, Eveline, Iris, Pensé, Regina, Tulpan och Vallmo. Gjorde även stengods. Knu­ten till Kosta och Reijmyre glasbruk periodvis 1908-­14. Drev Selma Giöbels Inredningsfirma 1909-12. Ritade inredningar och möbler för NK och förlagor för textilier, bokband och metallarbeten. Lästips: B Nyström, Konsten till industrin : Alf Wallander och Gunnar Wennerberg som konstindustriella formgivare, 1982; B Nyström, Svensk Jugend Keramik, 2003; Form 1905 (lampa i konstsmide), 1912 (möbler), 1914; Antik&Auktion 1980:3; ASF (textilier).

Wallén, Pia

Textil- och klädformgivare, f 1957. Känd för sina filtarbeten dvs maskinstickad valkad ull. Gjorde enkla jackor i lysande färger för NK 1984, filten Crux för Element-kollektionen 1991 och abstrakt mönstrade, tuftade mattor för Asplund, filtföremål för Cappellini mm. Skapade ridåer för Moderna mu­seets hörsal  och för arkitekturmuseets hörsal 1997. Även formgivit glas och smycken; det senare i samabete med sil­ver­smeden Maria Elmqvist. Lästips: Susanne Helgeson, Svenska Former, 2000; Fiell, Scandinavian design, 2002; Form 1987:­7.

Vallien, Bertil

Keramiker, glaskonstnär och industri­form­gi­vare, f 1938. Verksam som keramiker i USA i början av 1960-talet. Keramikverkstad till­sam­mans med makan Ulrika Hydman-Vallien från 1964. Gjorde Farkoster, en serie båtar i bränd lera, och sten­gods­serien Bagdad för Gustavsberg i mitten på 1960-talet och djur­serien Terra i stengods. Lärare vid Konstfack från 1967 och undervisat vid flera universitet och konstskolor i USA bl a vid Pilchuck Glass School, Seattle, USA, 1979-­95. Knuten till Åfors glasbruk, nuvarande Kosta Boda Åfors, från 1963, t ex glasserviserna Oktav 1977, Châ­teau 1980-81 och Grand Cru 1987.

Internationellt känd för sina glas­skulp­turer med sand­­gjut­­nings­me­to­den, t ex båtar, den största nära 4 m lång. Även gjort servis­de­ko­rer­na Rain­bow och Space för Rörstrand 1978 och formgivit bestick, t ex Petit Point 1986 och Futura 1990 för Gense. Gjort offentliga utsmyckningar t ex vid Volvos huvudkontor och Operan i Göteborg. Permanent utställning på VIDA museum på Öland och på Vänermuseet  i Lidköping finns en av hans stora gjutna glasbåtar. Läs­­tips: Gunnar Lindqvist, Bertil Vallien, 1990, 1999 och 2001; Bertil Vallien, Peter Nilson, Anod, 1995; Niklas Rådström, Huvudsaken : kring en svit glasarbeten av Bertil Vallien, 1997; Polster, Designdirectory, 2001; Johan Unger, Fiat Lux, Ljus blev till, Carls­son 2002 (om ett altarskåp); Länsmuseet Gävleborg, utställningskatalog 2004; Form 1965, 1977:1, 1983:­6, 1998:­2; Konstnären 1992:3; Antik&Auktion 2001:7/8 (Åfors).

Wallpaper

Brittisk tidskrift för arkitektur, design, mat och mode, startad 1996 av Tyler Brûlé.

Wallåkra stenkärlsfabrik

Keramikfabrik, grundad 1864 i Vallåkra utan­för Hälsingborg. Tillverkning av hus­hålls­fö­re­mål i salt­glaserat stengods och blyglaserat ler­gods. Övertogs 1928 av Adolf Andersson och drevs efter honom av hans söner Arthur och Stig Andersson fram till 1978. Från 1988 har Wallåkra drivits av Åsa Orrmell och Ulf Jönsson med tillverkning av tra­ditionellt saltglaserat stengods. Lästips: Helsingborgs museum, utställningskatalog 1981; Form 1977, 1981.

Walwing, Folke (även Valving)

Glasformgivare och gravör, 1907-2004. Konst­närlig ledare vid Målerås glasbruk 1924-70. Formgav bla glasserviserna Domino 1954, Palermo och Coni 1955, Ami 1956 och vaserna Globia 1957 . 

Van Beirendonck, Walter

Belgisk modeskapare, f 1957. Verksam i Ant­werpen med varumärket W&LT, Wild and Lethal Trash. Känd för sina science fiction-artade modevisningar i Paris på 1990-talet. Gjort T-shirts med digital röst, kläder för rockgruppen, t ex för U2 mm. Lästips: Fashion 2001 landed, 2001.

Wanders, Marcel

Holländsk industridesigner, f 1963. Medlem av designgruppen Droog design under 1990-talet, som efter nymodernism och mi­ni­malism bidrog till att ge formgivningen en mer uttrycksfull och hu­mo­ristisk ton med in­riktning på kommunikation. Egen designstudio från 1995. Mer intresserad av känslor, drömmar och poesi än funktion och form. Gjorde den uppmärk­sammade stolen Knotted Chair 1997 i makramé och doppad i epoxy och Shadow, extra stora lampor samt en vas för Cappellini som fick sin form en en mikroskopisk snordroppe i en nysning. Även konstnärlig ledare för och formgivit för holländska företaget Moooi, t ex VIP chair. Lästips: Wanders wonders : design for a New Age, utställningskatalog 1999; Form 2004:3.

Wanscher, Ole

Dansk arkitekt och möbelformgivare, 1903-85. Arbetade hos Kaare Klint 1925-27. Där­efter eget kontor. Ritade möbler i modern men samtidigt traditionell stil med inspiration från tidigare möbelstilar. Gjorde delar av inred­ning­en och möbler till Kunst­industri­museet i Köpenhamn. Skrev böcker om möbler och mö­­bel­historia, t ex Møbelkunsten 1966, på svenska 1967 och Møblets aestetik : formernes forvandling, 1985. Lästips: Fiell, Scandinavian design, 2002.

Vasegaard, Gertrud

Dansk keramiker, f 1913. Arbetade hos Axel Salto i början av 1930-talet. Verkstad till­sam­mans med systern Lisbet Munch-Petersen på Bornholm 1933-35. Därefter verkstad tillsam­mans med maken Aksel Rode och dottern Myre Vasegaard. Vid Bing & Grøndahl 1956-59. Gjort klassiskt, kinainspirerat stengods. Känd också för sin s k blåmålning, en speciell teknik hos Bing & Grøndahl. Även ritat ser­vi­ser­na Gemina och Gemma för Den Kongelige Porcelainsfabrik 1961/62. Lästips: Gertrud Vas­egaard : keramisk arbejder 1930-1984, Kunstindustri­museet i Köpenhamn, utställ­nings­kata­log 1984; Fiell, Scandinavian design, 2002; Form 1965, 1985:2/3.

Wassdahl, Brita

Tecknare och designer, f 1927. Arbetade först som modetecknare och övergick till kläd- och textilformgivning på 1950-talet, t ex för EISER i Borås, kappkollektioner för Salins i Eslöv och för Twilfit 1973-80. Samarbetat med Agneta Werkelin och Yllet på Gotland från 1983. Gjort pälsar för Yllet, bl a  till OS-truppen 1992. Utveck­lat olika material, gjort kollektioner med moss-stickade plagg i lammull, även kollektioner i linne. Gav ut Brita Wassdahls stickbok 1987. Lästips: Form 1993:3; Hemslöjden 1990:2, 1995:3; ASF.

Watz, Birgitta

Illustratör, grafiker och keramiker, f 1937 och även utbildad farmaceut. Egen keramikverkstad 1970-79. Egen verksamhet, Watz Design Sweden i Stockhom. Producerade utställ­ningar med keramik under 1970-talet. Uppdrag för Rörstrand, t ex servisen Quattro med olika dekorer, Quattro Rosso och Quattro Nero, 1987, för Lindshammars glasbruk, t ex vasen Thalia och Åttan, för Bergdala och Pukebergs glasbruk, för Steninge slott m fl. Ansvarat för utställningar och program, t ex Lera och eld på Liljevalchs 1972, Serverat 1987, om tallrikens historia för Rörstrands museum m fl. Även gjort inredningar och färgsättningar. Redaktör för boken Form & tradition i Sverige 1982 och gav ut Frön & aska ur livets trädgård 2002 m fl. Offentliga utsmyckningar i Göteborg och Örebro. Lärare vid Konstfack 1979-86 och professor i måltidskunskap med fokus på konst och design vid Örebro universitet från 2003. Lästips: Form 1972, 1975; ASF.

Weckström, Björn

Finländsk smyckekonstnär och skulptör, f 1935. Egen verkstad 1956-63. Vid Lapponia Jewelry från 1963. Gjort fria, skulpturala smycken i sin ”guldlinje” från 1961. Gjort rymd­smycken i silver och akryl. Verksam som skulptör i Italien från 1981. Även form­givit glas. Tolkat grekiska myter i stora brons­skulpturer. Lunningpriset 1968. Lästips: Björn Weckström, 1980; Fiell, Scandinavian design, 2002; Form 1965, 1968.

Vedel, Kristian

Dansk formgivare, f 1923. Formgivit möbler i Kaare Klints anda, barn­möb­ler, lampor och plastföremål. Verksam vid universitetet i Nairobi, Kenya 1969-72, där han gjorde den första stolen för mass­­tillverkning i Afrika. Lunningpriset 1962. Lästips: Fiell, Scandinavian design, 2002.

Wegner, Hans J

Dansk möbelarkitekt och snickare, f 1914. En av Danmarks främsta möbelformgivare. Hos Arne Jacobsen 1938-43. Egen firma från 1943. Medverkade till att skapa begreppet Danish Modern. Inspirerad av kinesiska mö­belstilar, t ex Kinesiska stolen 1944, The Chair (Den runde stol) 1949, Y-stolen 1950 och den berömda skriv­bords­stolen 1955 och av klassiska brittiska möbler; t ex Påfågel 1947, en modern version av windsorstolen. Gjort funktionella och robusta stolar men sam­tidigt eleganta och skulpturala. Kända är också vilstolen PP512 1949 och fåtöljen The Ox chair från 1960. Även formgivit lampor, tapeter och silver. Lunningpriset 1951. HonRDI 1969. Läs­tips: J Møller Nielsen, Wegner : En dansk møbelkunstner, 1965; Jens Bernsen, Hans J Wegner, 1994; Penny Sparke, Design : 1900-talets pionjärer, 1999; Polster, Designdirectory, 2001; Fiell, Scandinavian design, 2002; Form 1966.

Weiss, Reinhold

Tysk industridesigner, f 1934. Arbetade med Hans Gugelot vid designhögskolan i Ulm 1959. Hans bordsfläkt 1961 för Braun var kärvt funktionalistisk och tillverkades fram till 1970. Flyttade till Chicago 1967.

Wejsfelt, Sven

Drejare och keramiker, f 1930. Drejare vid Rör­strand 1946-53 för Gunnar Nylund, Hertha Bengtson, Carl-Harry Stålhane m fl. Till Gustavsberg 1953 som drejare för Stig Lindberg. Egen ateljé från 1979; arbetat med unikt stengods och med att söka nya glasyrer både för oxiderande och reducerande bränningar, bl a i ljusblå nyanser och ox­blods­rött. Även gjort figurserier, fiskar, fåglar och andra gjutna figurer. Lästips: Antik&Auktion 2003:12.

Velde, Henry van de

Belgisk arkitekt, målare och formgivare, 1863-­­1957. Art nouveau/jugendrörelsens le­dande gestalt vid 1900-talets början. Genom sin vision ”nyt­tan i sig kan leda till skönhet” banade han ock­så väg för funktionalismen. Formgav ut­över byggnader, möbler, keramik, silver, tex­tilier, tapeter och kläder. Inredde Samuel Bings affär L’Art Nouveau i Paris. En stol med stra­ma, svängda former för den egna villan i Bloemenwerf i Belgien, kan ses som ett exempel på tidig modernism. Hävdade individualism kontra standardisering i arts & craft-rörelsens anda. Läs­tips: K-J Sembach, Henry van de Velde, 1989; Penny Sparke, Design : 1900-talets pion­järer, 1999; Form 1987:1.

Venini, Paolo

Venini & Co

Italiensk glaskonstnär och industriman, 1896-1959. Skapade det moderna venetianska glaset på ön Murano från 1921. Startade företaget Venini & Co 1925. Tog upp gamla tekniker som fili­gran­glas och millefiori. Formgav själv glas på 1950-talet. Tack vare duktiga glasblåsare kunde gamla venetianska tekniker omsättas i moderna former. Näsduksskålarna i veckat tråd­glas har blivit berömda. Anlitade många kända konstnärer till företaget: Vit­torio Zecchin, Napoleone Martinuzzi 1925-32, Carlo Scarpa 1933-47, Tomaso Buzzi, Gio Ponti, Tyra Lundgren 1936-38 och i slutet av 1940-talet, Giò Ponti, Fulvio Bianconi från 1948, Grete Prytz Kittelsen, Tapio Wirkkala 1960-talet, Alessandro Mendini och Timo Sarpaneva 1980-talet och Gianni Versace 1990-talet m fl. Lästips: Franco Deboni, Ve­ni­ni glas, 1990; Form 1940, 1958; Antik&Auktion 1987:12; 2002:4.

Wennerberg, Gunnar G:son (Gunnarsson)

Målare, konsthantverkare och formgivare, 1863-1914. Pionjär för den svenska ju­gend­stilen. Konstnärlig ledare vid Gustavsberg 1895-­1908. Gjorde föremål i jaspergods och utvecklade sgraffitotekniken (ett slags skrap­teknik i två färger) men även unikt stengods. Ritade de naturinspirerade servisdekorerna Blåsippa, Gullviva, Gunnar, Lindlöf och Wen­nerberg. Vid Kosta glasbruk 1898-1902 och 1908. Blev den svenska jugendtidens store glas­konstnär. Hans överfångsglas med na­tur­liga blom- och växtmotiv i milda färger utför­des av Axel Enoch Boman. Ritade även för­lagor till bildvävnader för Handarbetets Vän­ner. Flyttade 1909 till Paris, knuten till Sèvre­fabriken. Lästips: B Nyström, Konsten till industrin: Alf Wallander och Gunnar Wen­ner­berg som konstindustriella formgivare, 1982; Fiell, Scandinavian design, 2002; B Nyström, Svensk Jugend Keramik, 2002; Form 1914; Antik&Auktion 1980:3; 1997:1.

Venturi, Robert

Amerikansk arkitekt, formgivare och teo­re­ti­ker, f 1925. Förebådade postmodernismen i boken Complexity and Contradiction in Ar­chitecture 1966. Travesterade Mies van der Rohes “Less is more” till “Less is bore”. Intresserade sig för hi­sto­riska förebilder och arkitekturens sym­bol­språk. Ri­tat möbler för Knoll, t ex en serie sto­lar i la­mi­­nerat trä, utsågade som schab­loner för olika möbelstilar. Inrett ett post­mo­der­nis­tiskt bib­lio­­tek inspirerad av Karin och Carl Larssons Sundborn. Även formgivit porslin, gökur mm för Alessi. Gav ut boken Learning from Las Vegas 1972, som kom att betyda mycket för designdebaten under 1980-talet. Lästips: David B Brownlee, Out of the ordinary : Robert Venturi, Denise Scott Brown and Associates, 2001; Arkitektur 1992:7.

Werkmäster, Jerk (Erik)

Målare, grafiker och konsthantverkare, 1896-1978. Ägnade sig åt måleri, intarsia, offent­liga utsmyckningar och kyrkorestaureringar. Ri­tade affischer och nobeldiplom och illust­re­rade Erik Axel Karlfeldts dikter. Ritade lam­por åt Böhlmarks m fl. Ledde det deko­ra­tiva arbetet för Göteborgsutställningen 1923. Konst­närlig ledare för Nittsjö lerkärls­fabrik i Rättvik 1933-67. Gjorde lergods och chamot­terat stengods inspirerad både av dalmåleriet och funktionalismen med rena former utan onö­di­ga dekorer och med glasyrer i klara färger. Läs­tips: Dalarnas museum, utställningskatalog 1977; , Rättvisk kulturhus, utställningskatalog 1986; Estelle Schlossman, Lergodskonstnärer, 1996; Krus utan krus, ingår i Dalarna 1998; Form 1948, 1958, 1977:6/7.

Verkstaden

Eg Föreningen Verkstaden, 1918-24. En grupp svenska arkitekter och formgivare, som efter Hemutställningen 1917 ville fortsätta främ­ja konstnärlig och hant­verks­mässig in­red­ning av god kvalitet. Deltog i utställ­ningar, t ex i Liljevalchs konsthall 1920 och Göte­borgs­­­utställ­ningen 1923. Medlemmar: Hakon Ahlberg, Gunnar Asplund, David Blomberg, Einar Forseth, Edward Hald, Simon Gate, Elsa Gullberg, Wilhelm Kåge, Carl Malmsten, Edvin Ollers, Uno Åhrén, Harald Bergsten m fl.

Wernstedt, Melchior

Arkitekt, 1886-1973. Professor vid Chalmers 1923-51. Ritade Lillhagens sjukhus i Göte­borg 1930-34, ny utställningshall för Röhsska Konstslöjdmuseet 1937 och nybyggnader för Chalmers under perioden 1936-60. Ritade en del möbler och armaturer till Stockholms stads­hus i början av 1920-talet. Lästips: Form 1918 (stadshuset).

Versace, Gianni

Italiensk modeskapare, 1946-97. Gjorde prakt­­fulla aftonkläder men också glada kläder för udda personligheter. Arbetade även med balett- och teaterkostymer. Gjorde en kollek­tion om sju glasvaser för Venini under 1990-talet. Lästips: Lowri Turner, Gianni Versace : fashion’s last emperor, 1997.

Westerberg-Lindqvist, Evy

Inredningsarkitekt och möbelformgivare, f 1932. Frilansskribent för Femina m fl. Ritat barnmöbler, t ex Kristinaserien och en hög barnstol, som blivit klassisk. Ritade möbler för faderns firma Gösta Westerberg och Nässjö Stolfabrik, bl a japaninspirerade skåp med spånflätade dörrar. Övertog familjeföretaget 1965.

Westermark, Petra

Textilkonstnär, f  1946. Arbetat med teckning, akvarell, textiltryck och bildvävar från slutet av 1960-talet. Skildrat naturen i alla stadier av födelse, liv och vissnande. Lästips: Kerstin Wickman, Petra Westermaks textila bilder, 2004.

Westman, Carl

Arkitekt, 1866-1936. Egen verksamhet från 1897 i Stockholm. Känd för Pressens villa i Saltsjöbaden 1901-02, Stockholms rådhus 1911-­15 och Röhsska Konstslöjdsmuseet i Göteborg 1910-­14. Ägnade sig efter 1916 åt sjukhusarkitektur. Arbetade i natio­nal­ro­man­tisk stil men också inspirerad av Arts and Crafts rörelsen, jugendstilen och Charles Ren­nie Macintosh. Ritade hela möblemang, t ex ett ”arbetarmöblemang” till Arbetareinstitutets utställning i Stockholm 1899, enkla, raka grön­laserade spjälmöbler, senare även röd­la­se­ra­de. Ritade en hög stegstol för rådhuset i Stockholm, som fortfarande används. Lästips: B Palm, Arkitekten Carl Westman 1866-1936, 1954; Liljewalchs, utställningskatalog 1968; Svens­ka möbler 1890-1990, 1991; Form 1905; Antik&Auktion 1998:12.

Westman, Marianne

Keramiker och formgivare, f 1928. Vid Rörstrand 1950-71.

Förnyade det dekorerade bruks­pors­lin­et, inspirerad av naturen och även folkkonsten med serviser i handmålat flintporslin, t ex Pomona, Frisco, Picknick I och II, Red top, Menu, My garden och Peru: te- kaffe- och matservis Mon amie i flintporslin, även med andra dekorer, Evergreen, Inga, Cherie, Petra och Flori m fl; stengods­ser­vis­erna Maya, Elisabeth, Lotta, Lisa, Annika och Mira Mare; även med unika dekorer på samma servisdelar; krukor och burkar mm. Gjorde även konstgods i grovchamotte, handdrejade fat, vaser, klotvaser och plattor mm. Vid Skrufs glasbruk 1972-77, t ex hushållsserien Le Chef och ostset Provence. Frilans i Tyskland 1972-93 för Hutschenreuter/Arzberg och Kahla porslinsfabriker, bl a omfattande hårdporslinsserviser Falun, Kristina m fl. Formgav också textilier tillsammans med Ingalill Westman för Westmans Textilateljé från 1952. Även serier av ostbrickor, salladsset mm. Gjort of­fent­liga ut­smyck­ningar, keramikplattor bl a för Eskilstuna kulturhus 1964. Lästips: Antik&Auktion 1999:1; Sköna hem 2004:7.

Westwood, Vivienne

Brittisk modeskapare, f 1941. Den mest in­fly­tel­se­rika brittiska modedesignern under 1970- och 80-talen. Medskapare till 1970-talets punk­­mode med svarta kläder, läder och me­tall. Gjort om engelska modeklassiker, t ex tweed­dräkten och skolblazern, till egna ska­pel­ser. Gjort indian- och pirat­kollek­tioner och kjolar och skor för män. Lästips: C McDer­mott, Vivienne Westwood, på svenska 1999.

Wettergren, Erik

Konsthistoriker, teater- och museiman, 1883-1961. Sekreterare i Svenska Slöjdföreningen 1913-18; ordförande 1931-43. Drivande kraft för Hemutställningen 1917. Chef för Natio­nal­museums konsthantverksavdelning 1920-28 och 1934-42; chef för museet 1942-50. Chef för Dramaten 1928-34. Gav ut boken L’Art décoratif en Suède 1925 och Bokkonst och tidsstil 1941 m fl.

Wettergren, Ingeborg

Målare och textilkonsttnär, 1878-1960. För­nyade en medeltida konstart med sina per­son­liga broderier i litet format inspirerad av na­tu­ren. Arbetade för Libraria och Hand­ar­betets Vän­ner. Gjorde kyrkliga textilier för bl a Väste­rås domkyrka. Lästips: Ingeborg Wettergren, utställningskatalog 1958; Form 1939.

Wettergren-Behm, Anna

Textilkonstnär, 1877-1938. Tillhörde pion­jä­rer­na kring Lilli Zickerman. Blev den första som ritade mönster för Föreningen för Svensk Hemslöjd från 1900. Ritade damastmönster, som Carl Widlund vävde och förnyade da­mast­­mönstren för Alme­dahls. Gjorde även kyrk­liga textilier. Lästips: Anne Marie Rådström, Knyppelskolan och Gagnef 1903, 1993.

Wibom, Maggie

Skulptör och keramiker, 1899-1961. Första kvinnliga, heltidsantällda konstnären vid Bo Fajans 1925. Gjorde bl a skålar och krukor med reliefmönster. Målade fajanser, ofta i rödbrun färgskala. Frilans för Gefle Porslins­fabrik 1933-34; gjorde bl a djur­figuriner i stengods med en speciell, vit glasyr. Vissa figuriner till­ver­ka­des även i lergods vid Upsala-Ekeby. Vid S:t Eriks Lervarufabriker 1936-37. Drev Stock­holms keramik 1938-50. Tog fram en blå gla­syr kallad Wiblomblå. Gjorde bl a en ke­ra­mik­­vägg, Ungdom tar vid, i Folkets hus i Gäv­le 1949. Lästips: Estelle Schlossman, Ler­godskonstnärer, 1996; Form 1942; Antik&­Auk­tion 1999:11.

Wickman, Kerstin

Skribent och författare, f 1941. Medverkat i svensk och internationell press från 1970-talet. Givit ut böckerna Signe Persson-Melin 1997, Orrefors I-II 1999, 10-gruppen : mönstertryck 2001, Forum för form 2001, Scandinavian design beyond the myth : fifty years of design from the Nordic countries, 2003 m fl. Skrev ett kapitel om hemmet i Att bygga ett land : 1900-talets svenska arkitektur, 1998Utredningssekreterare för Mötesplats för form och design, SOU 1999:123 och Statens insatser för form och design, SOU 2000:75. Professor vid Konstfack från 2001. Lästips: Nordiska de­sign­skri­benter, Röhsska museet, utställ­nings­katalog 1999..

Widebäck, Maja (Maria)

Textilkonstnär, 1858-1929. Arbetade för Handarbetets Vänner i trettio år från 1880-talet. Drev firman Widebäck och Wästberg tillsammans med Carin Wästberg. Gjorde utsökta broderier, inspirerad av Arts and Crafts rörelsen och svensk natur. Arbetade även i metall.

Widén, Sofia

Textilkonstnär, 1900-61. Vid Licium 1923-51; konstnärlig ledare från 1930. Egen verk­stad i Hytting i Dalarna från 1952 i samarbete med Alice Lund. Gjorde textila utsmyck­ning­ar till omkring 1000 svenska kyrkor. Gjorde även mattor, damastvävar, applikationer, mö­bel­tyger och tygtryck. Använde strama former i väl­stämd färgskala. Lästips: Form 1961; Hemslöjden 2000:6.

Widlund, Carl

Damastvävare, 1887-1968. Landets skick­li­gaste damastvävare verksam på Tranjerdstorp i Värmland. Ansåg sig vara tekniker och kom­po­nerade inga egna mönster. Gjorde dukar och möbeltyger i linnedamast men även da­mast­vävnader med ylleinslag. Lästips: Carl G Widlund, ingår i Lin, Värmlands museum 1992.

Widman, Dag

Museiman och författare, 1924-2003. Chefs­in­ten­dent vid Nationalmuseums konst­hant­verksav­del­ning 1966-80; överintendent vid Wal­de­mars­udde 1981-89. Aktiv i Svenska Slöjdföreningen 1949-52 och för tidskriften Form, vd 1963-65 och ord­förande 1971-75. Gav 1975 ut boken Konst­hantverk, konstindustri, design 1895-1975 och Sigurd Persson : En mästare i form, 1994 m fl.

Wiener Seccession/ Wiener Sezession

En sammanslutning av konstnärer grundad i Wien 1897 med bl a Gustav Klimt, Koloman Moser, Josef Hoffmann och Joseph Maria Olbrich. Gruppen ägnade sig främst åt arkitektur och bildkonst, men spelade en stor roll för konsthantverk och industriell design och företrädde den österrikiska  jugend­stilen. Olbrich ritade föreningens utställningsbyggnad i Wien 1898. Lästips: R Weissenberger, Die Wiener Sezession, 1972.

Wiener Werkstätte

Ateljé och verkstäder för konsthantverk 1903-­32 i Wien. Grundades av Josef Hoff­mann och Koloman Moser i syfte att förena konst och hantverk, inspirerade av Arts and Craft rörelsen. Hantverkaren ansågs lika viktig som formgivaren/­konstnären, men konsten avskiljdes inte från designen. Det strama form­språket utan historiska förebilder pekade mot funktionalismen, men materialen var dyrbara och kund­kretsen väl­be­ställd. Före­målen ingick ofta i hela inred­ning­ar, all­konst­verk, av Josef Hoffmann och andra arki­tek­ter. Mode­avdel­ning tillkom 1911 i samarbete med franske modeskaparen Paul Poiret. Från mitten av 1910-talet avlöstes den stränga geometrin av en mjukare mer orna­mental stil av bl a Dago­bert Peche. Lästips: Form 1929, 1980:4; Antik&Auktion 1992:6.

Vigeland, Tone

Norsk guldsmed och smyckekonstnär, f 1938. Egen verksamhet i Oslo från 1961. Gjort enk­la, genomarbetade smycken, som upp­märk­sam­­mats internationellt. Utvecklade en ny, ex­peri­mentell stil i slutet av 1960-talet med sto­ra, kontrast­rika halssmycken i ljust och oxiderat silver. Lästips: Tone Vigeland : Norwegian art jewelry, The National Museum of Modern Art, Tokyo, 1997.

Wiherheimo, Yrjö

Finländsk möbelformgivare, inred­nings­arki­tekt och industridesigner, f 1941. Egen designstudio i Helsingfors från slutet av 1960-talet. Arbetat med arkitektur, inredningar och möbelformgivning. Gjorde en serie uppmärksammade minimalistiska stolar i slutet av 1960-talet. Gjort stolarna Pinna 1984, Tina 1987 och bordet Ilo 1994. Formgivit möbelserien Flok för Klaessons. Undervisat i design i Helsingfors; professor 1997. Lästips: Polster, Designdirectory, 2001.

Wiinblad, Bjørn

Dansk konstnär, f 1918. Vid Nymølle Fajancefabrik 1946-56 och efter 1976. Egen keramisk verkstad från 1952. Anlitad av Estrid Ericsson för Svenskt Tenn en period på 1940-talet och av NK:s Textilkammare på 1950-talet. Arbetat med keramik, glas och silver för Rosenthal från 1956, t ex servisen Lotus 1965. Orientalisk, yppig stil, som kan beses i Bjørn Wiinblads Hus i Köpenhamn. Lästips: Bjørn Wiinblad : 80 år, utställningskatalog, Lyngby 1998; Fiell, Scandinavian design, 2002; Antik&­Auktion 1989:1.

Williamsson, Kennet

Keramiker, f 1951. Egen verkstad i Gus­tavs­berg. Experimenterat med olika förhistoriska och orientaliska tekniker och former och gjort kraftfullt byggda krukor och kärl i arkaiserande stil. Gjorde 1988 en serie monumentala krukor i samarbete med Channa Bankier. Offentliga utsmyckningar i Jönköping, Örebro, Göteborg m fl. Lästips: Form 1983:7; Hemslöjden 1990:­­1, 2001:2; Paletten 1993:2.

Wilsgaard, Jan

Industridesigner och inredningsarkitekt, f 1930. Chef för Volvos designavdelning från 1966, verksam till slutet av 1980-talet. Utvecklat Volvos företagsidentitet och produktdesign, med tidlöshet och säkerhet som motto, från 1950-talet med b la Volvo 120 dvs Volvo Amazon, serierna 140, 240, 700 och 800 samt lastvagnar och specialvagnar. Efterträddes i början av 1990-talet av Peter Horbury. Lästips: Form 1960, 1967, 1986:3.

Wilson, Robert

Amerikansk teaterregissör, f 1941. Ursprungligen målare och arkitekt. Satte upp Strindbergs Ett drömspel på Stock­holms stads­teater 1999. Gjorde en teaterföreställning, The White Town i samband med Arne Jacobsen-utställningen 2002/03. Formgivit stolar till sina teaterföreställningar och ställt ut sina stol-skulpturer, Performing chairs, även i Sverige. Lästips: Franco Quadri, Robert Wilson, 1997; Form 1999:1, 2001:1.

Wilson, Tom

Keramiker, 1926-86. Vid Bo Fajans på fri­lans­ba­sis 1961-67, t ex teservisen Negro och Te­ma. Gjorde stengods och målade kakel­plattor i sin verkstad i Trollbäcken.

Wingård, Anders

Glaskonstnär, f 1946. Tillhör studio­glas­pion­järerna med egen verksamhet utanför Gävle från 1973. Drivit hytta i Baskemölla i Skåne från 1986. Även gjort bruksglas, okonstlade och användbara skålar och selterglas mm. Lästips: K Holmats, Ur konstnärens hand i egen hytta, Konstvet inst, Sthlms univ, 1996; Form 1992:­4, 1995:2.

Vinka, Maria

Formgivare, f 1972. Vid Ikeas design­avdel­ning från 1997. Från början inriktad på bl a textil och keramik, men så småningom verksam inom hela Ikeas sortiment, möbler, lampor, metall etc. Upp­märksammad för gungstolen Gullholmen i flä­tade bananblad 2001 för Ikeas tredje PS-kol­lek­tion.  Läs­­tips: Maria Vinka formgivare på Ikea, ingår i Samefolket 2002:5; Sköna hem 2004:6.


Vionnet, Madeleine 

Fransk modeskapare, 1876-1975. Eget modehus i Paris från 1912. Skapade under 1930-talet ett nytt sätt att formge kläder. Skar tygerna på snedden, vilket gav kläderna enkelhet och sensualism. Lästips: Lydia Kamitsis, Vionnet, 1996.

Viotti, Ulla

Konstnär, f 1933. Egen ateljé från 1960, i Örebro 1965-76; på Österlen från 1976. Gjort väggreliefer och skulpturala miljöer i olika material, i stengods under 1970- och 80-talen, därefter mest i tegel. Offentliga utsmyckningar för biblioteket i Falkenberg 1995, kommunhuset i Svedala 1998, Vargtorget i Vellinge 2004 och som svensk representant för Aten i samband med olympiaden 2004. Även gjort landskapsgestaltningar i torv och gräs ett naturstensgolv, Rikets matta, för Riksdagen 1996. Lästips: Ystads konstmuseum, utställningskatalog 1983; Ulla Viotti, katalog 1992; Ulla Viotti : short poems and design, utställningskatalog, Ham­menhög 1991; Ulla Viotti : om tegelskulptur, 2000; Form 1994:1, 1996:2; Paletten 1981:23.

Wirkkala, Tapio

Finländsk glaskonstnär, grafiker, skulp­tör, in­dustri­designer och utställningsarkitekt, 1915-85. Vid Iittala glasbruk från 1946, Rosenthal 1956-82, Hackman 1961-70 och Venini 1965-82. Den mest mång­sidige och betydelsefulle bland efterkrigs­tidens finländska formgivare. Gjorde sina främsta insatser som glaskonstnär, t ex serien Kantarellvaser 1946, servisen Tapio 1954-56, vasen Isblock 1960 och Ultima Thu­le glas 1968 för Iittala. Gjorde glas för Venini på 1960-talet. Formgav porslin och bestick för Rosenthal på 1960- och 70-talet, t ex servisen Century 1979. Känd för sina fat och skålar i limmat aeroplanfanér från 1950-talet. Även använt tekniken i bordsskivor och stolar. Form­gav lampor och glödlampor för Iittala; även lampan Viisi, kuusi, näljä för Ikea 1963. Formgav silver, t ex en kandelaber TW412 1969. HonRDI 1964. Lästips: Penny Sparke, Design : 1900-talets pionjärer, 1999; Tapio Wirkkala, eye, hand, thought, Helsingfors 2000; Polster, Designdirectory, 2001; Fiell, Scandinavian design, 2002; Form 1987:8, 2001:1.

Wissler, Anders

Skulptör och keramiker, 1869-1941. Gjorde skulpturen Tors fiske för Mariatorget i Stockholm 1903 m fl. Pionjär inom svensk stengodkonst. Experimenterade med bränning av stengods/­stark­elds­gods tillsammans med makan Bess. Flyttade till Mariefred 1908 och byggde Sveriges första ugn för stengodsbränning. ”Wissler keramik” blev ett begrepp och hade stor framgång på Baltiska utställningen 1914 och vid Parisutställningen 1925. Estelle Schloss­man, Ler­godskonstnärer, 1996 (tar även upp några stengodskonstnärer); B Nyström, Svensk Jugend Keramik, 2003; Idun 1910; Form 1916 (föredrag av Bess Wissler).

Wissler, Bess (Berta)

Tecknare och keramiker, 1866-1952. Pionjär inom svensk stengodkonst. Experimenterade med bränning av stengods/starkeldsgods till­sammans med maken Anders. Flyttade till Mariefred 1908 och byggde Sveriges första ugn för stengodsbränning. ”Wissler keramik” blev ett begrepp och hade stor framgång på Baltis­ka utställningen 1914 och vid Paris­utställ­ningen 1925. Lästips: Estelle Schloss­man, Ler­godskonstnärer, 1996 (tar även upp några stengodskonstnärer); B Nyström, Svensk Jugend Keramik, 2003; Idun 1910; Form 1916 (föredrag av Bess Wissler).

de Wit, Peter

Guldsmed och smyckedesigner, f 1952 i Holland. Guld- och silversmedja i Gamla Lin­köping till­sam­mans med Margareth Sandström från 1973; Sandström de Wit AB från 1993. Introducerat en ny internationelll, konstruk­tivistisk stil un­der 1980-talet med stramt geometriska, okon­ven­tio­nella smycken. Gjort biskopskräkla för Linköpings stift 1996 tillsammans med Margareth Sandström. Lästips: Form 1986:7, 1993:6.

Vitra Design Museum

Museum öppnat 1989 i Weil am Rhein i Tysk­land på initiativ av Rolf Fehlbaum vid det tyska möbelföretaget Vitra. Ett av de främsta museerna för modern design och arki­tektur. Äger en stor samling Thonetstolar och har förvärvat Harry Bertoias, Charles och Ray Eames och Alexander Girards efter­läm­nade arkiv. Ger ut böcker och kataloger. Lästips: Form 1990:3.

Wojtech, Karl

Österrikisk-svensk silversmed och ciselör, 1881-1944. Verksam i Wien och Budapest och i Stockholm från 1911. Gjorde egna ar­be­ten med sparsamma, effektfulla ornament. Ut­förde även arbeten för andra konstnärer t ex för arkitekten Wolter Gahn.

Wolfe, Elsie de

Amerikansk inredare, 1856-1950. Moderniserade inredningskonsten under mottot ”enkelhet, ändamålsenlighet och proportion” i början av 1900-talet. Blandade gammalt och nytt. Bodde i Frankrike efter 1920. Gav ut boken The House in Good Taste 1913. Lästips: Penny Sparke, Design : 1900-talets pionjärer, 1999.

Wolff/Wärff, Ann

Glaskonstnär, målare, skulptör och grafiker, f 1937 i Tyskland. Vid Pukebergs glasbruk 1960-64, vid Kosta Boda 1964-78. Under äktenskapet med Göran Wärff 1960-72 svarade makarna gemen­samt för sin glasproduktion.

Expe­ri­men­­terade och förnyade både konstglaset, t ex de hyttarbetade Bravaserierna, skålar och fat, 1966 och bruksglaset Solros- och Krinolinserierna 1966 samt tall­riks­serierna Party och Druva 1968/70 och servisglaset Prince 1969. Deltog i utvecklingen av den ame­rikanska studioglasrörelsen 1974-95 med workshops och vid The Pilchuck School of Glass i Seattle, USA. Formgav tallriksserien Boda Garden och ljuslyktan Snöbollen 1973 för Kosta Boda. Drivit egna hyttor; från 1979 Stenhytta i Transjö tillsammans med Wilke Adolfs­son och 1982 Transjö Hytta med Jan-Erik Ritzman, Sven Åke Carlsson och Dirk Bimberg. Blivit inter­natio­nellt känd för sina unika glasarbeten på underfångsglas med etsade och sand­blästra­de bilder, tunga skulpturer i ugnsgjuten teknik samt för sina glascollage med skiktade bildmotiv. Bytte namn till Wolff 1985. Professor i design vid Konsthögskolan i Hamburg 1993-98. Lunning­priset 1968. Lästips: Ann Wolff, 2002; Form 1965, 1968, 1978:6, 1983:6, 1986:7; Antik&Auktion 2002:12.

Wollman, Heinrich

Glasmålare, 1876-1923; från Böhmen. Vid Johansfors från 1905. Till Orrefors 1914. Gjor­de överfångsglas i Gallés anda. Med­ver­kade vid tillverkningen av Simon Gates och Edward Halds berömda graalglas. Upprättade en förteckning över Orrefors’ mer än tusen graalglas.

Wolther, Poul

Dansk möbelformgivare, 1923-2001. Form­gav den kända fåtöljen Corona 1961, med ryg­gen formad i elipsformade delar på stålstativ. Lästips: Fiell, Scandinavian design, 2002.

Vos, Marik

Dräktskpare och scenograf, 1923-94. Knuten till Dramaten 1946-81. Gjorde kostymer och scenografi till över 120 uppsättningar bl a för Alf Sjöberg och Ingmar Bergman. Ritade kostymerna till flera Bergmanfilmer och fick en Oscar för kläderna till Fanny och Alexander 1983. Gav ut boken Dräkterna i dramat 1984. Lästips: Viveka Hagnell, Teaterkvinnor, 1981.

Voysey, C A F (Charles Francis Annesley)

Engelsk arkitekt och formgivare, 1857-1941. En av de främsta företrädarna för Arts and Crafts rörelsen. Ritade privatbostäder och inredningar och formgav möbler i rena, enkla former och mönster med naturmotiv till tyger och tapeter. Höll fast vid sin egen stil, men påverkade både art nouveau/jugend-stilen och den industriella designen. Lästips: Wendy Hitchmough, C F A Voysey, 1995.

Wright, Frank Lloyd

Amerikansk ingenjör och arkitekt, 1867-1959. En av 1900-talets främsta arkitekter. Påverka­de europeisk formgivning, t ex De Stijl-arkitek­terna. Ritade Guggenheimmu­seet i New York 1943. Ansåg interiören vara en förlängning av exteriören och ri­tade därför möbler och hela inredning­ar. Formgav blyglasfönster i början av 1900-talet. Inspirerad av Arts & Crafts-rörelsen, men förespråkade i motsats till denna maskintillverkning. Känd för sin metallstol på hjul från 1904, som förebådade funktiona­lism­ens stål­rörs­sto­lar och som kom att bilda skola för framtida kontorsmöbler. Hans stolar i kubisk form påverkade Gerrit Rietveld. Verksam i Japan en period. Ut­vecklade en egen stil som han kallade ”or­ga­nisk arkitektur”. Formgav även glas, kera­mik, textilier och metall. Lästips: T Riley, utg, Frank Lloyd Wright : Architect, 1994; R C Twombly, Frank Lloyd Wright, His Life and His Architec­ture, 1979; Maria Constantino, Frank Lloyd Wright, 1997; Penny Sparke, Design : 1900-talets pionjärer, 1999.

Wright, Russel

Amerikansk industridesigner, 1904-76. Form­gav metall, serviser, möbler, textilier och ra­dio­ap­parater. Gjorde möbelserien Modern Li­ving 1935, praktiska och moderna möbler för massproduktion. Ritade den klassiska, ström­lin­jeformade servisen American Modern 1937 i många olika, dämpade färger. Den blev en av de mest populära serviserna i USA under 1940- och 50-talen. Formgav också den billi­ga och färgstarka servisen Residential i plast 1953. Lästips: W J Hennessey, Russel Wright : American Designer, 1983; Penny Sparke, Design : 1900-talets pionjärer, 1999; Donald Albrecht, Russel Wright, 2001.

Wåhlström, Ann

Glaskonstnär och formgivare, f 1957. Verksam i USA 1982-86 bl a för Katja of Sweden i New York. Vid Kosta Boda från 1986. Gjorde serien Mezzo 1987 och arkitek­tur­in­spi­rerade skålar i under­fångs­teknik 1988, Cen­taur i graalteknik 1991, skålar, vaser och fat, bl a Cyklon 1998, Hot pink och Strada 2000, Clouds 2001. Gjorde ju­bi­leums­se­rvisen Johansfors 1991 med en 1700-tals­tek­nik med spiral­vriden slinga i foten. Form­givit keramik för Boda Nova och Ikea samt textil för Kinnasand. Offentlig utsmyckning, ljuskronan Octopus, för Akademiska sjukhuset i Uppsala 1994. Lästips: Smålands museum, utställ­nings­katalog 1999; Susanne Helgeson, Svenska Former, 2000; Form 1987:7, 1999:4.

Wålstedt, Jane

Keramiker, f 1917. Vid Laholms keramik i slu­tet på 1940-talet. Drev Jani-Keramik till­sam­mans med sin man Nils Larsson 1950-70. Gjort fat och föremål i s k rödgodsteknik med stiliserade blom­ster­motiv. Känd för sina fat med ne­gress­motiv, alla med olika utformning. Formgav också en serie med stiliserade, färg­starka grönsaksmotiv 1955-65. Lästips: Chris­ti­na Lindwall-Nordin, Laholmskeramik, 1999.

Välimaa, Pasi

Textilkonstnär, f 1968 i Finland. Utbildad i Sve­rige. Utnytjat textiliernas och olika teknikers möjligheter och kombinerat traditionellt hantverk med moderna konstnärliga uttryckssätt. Även uppdrag för Kasthall, t ex mattan Fields 2000 och damastduk och servetter för Klässbols Linne­väveri mm. Gjort glasmönster till Söder­sjuk­huset mm. Lästips: Susanne Hel­geson, Svenska Former, 2000; Form 1998:2; Hemslöjden 2002:2.

Wärff, Göran

Glaskonstnär och formgivare, f 1933. Vid Pu­keberg 1959-64, t ex pukfat och pukflaskor med mönster av färgad glasfiber. Vid Kosta 1964-74. Under äktenskapet med Ann Wolff 1960-72 svarade makarna gemensamt för sin glasproduktion. Experimenterade och för­nya­de både konstglaset, t ex de hyttarbetade Bra­vaskålarna 1966 och servisglaset, t ex Prince 1969. Varit verksam i Australien och un­der­visat i Storbritannien 1974-85. Hos Kosta Boda från 1986; bl a arbetat med skulpturer och föremål i kristallmassa och utforskat gla­sets egenskaper och förhållande till ljuset, t ex Blue bananas 1987. Gjort skulpturer och installationer i glas under 1990-talet, t ex en två meter hög vägg, Paravane. Även gjort  Azuro, Sydney och Seaside m fl, vaser, skålar och bordsskulpturer under 1990-talet. Lun­ning­priset 1968. Läs­tips: Göra Wärff : crystal creation, Kosta Bo­da 1992; Smålands museum, ut­ställ­nings­kata­log 1994; Form 1965, 1968; ASF.

Wästberg, Carin

Textilkonstnär, 1859-1942. Arbetade för Hand­arbetets Vänner, HV, från 1880-talet. Moderniserade HVs verksamhet som konst­när­lig ledare 1904-10 och chef 1910-30. Pion­jär inom svensk textilkonst. Utvecklade den s k  HV-tekniken, en förenkling av gobeläng­tek­ni­ken, tillsammans med Maja Sjöström 1903. Använde tekniken i Birgittabonader 1910. Känd för vävnaden Vårdinge Fuga 1904, som skänktes till ryska kejsarinnan. Ut­förde även sju vägg­textilier för Engel­brekts­kyr­kan i Stockholm. Samarbetade i många år med Maria Widebäck. Lästips: Johanna Swedin, Carin Wästbergs konstnärliga verksamhet och estetiska ideologi, Konstvet inst, Sthmls univ, 1996; Svenska textilier 1890-1990, 1994; Form 1905.

Wörts, Erik

Dansk-svensk inredningsarkitekt och möbel­formgivare, f 1916. Samarbetade med Elias Svedberg om Trivaserien 1943, de första mon­­terings­­bara möblerna. Arbetade för Ikea från 1958 och utvecklade just monteringsbara möbler. Gjorde soffan Gråbo 1964 och bordet Pop 68 1968 m fl.

Yamamoto, Yohji

Japansk klädskapare, f 1943. Skapade sitt eget märke i Tokyo 1977. Presenterade sin första kollektion i Paris 1981 och New York 1982. Enkel, skulp­tural stil med en blandning av japanska och västeuropeiska inslag. Slog igenom efter Wim Wenders film om honom, Anteckningar kring kläder och städer, 1989. Lästips: F Baudot, Yohji Yamamoto, 1997.

Yanagi, Sori

Japansk industridesigner, f 1915. Arbetade hos Charlotte Perriand i Tokyo på 1940- och 50-talen. En av Japans främsta möbel­form­gi­va­re under 1950-talet, t ex stolen/pallen But­ter­fly 1955. Förenade japansk tradition och ma­terialkänsla med modernt effektiva former. Formgav allt från askkoppar till bilar. Lästips: Form 1964, 1971:2.

Yanagisawa, Elisabet

Klädskapare, f 1966. Egen firma och butik från 1994 i Stockholm. Fi­lo­sofisk syn på kläder som ett personligt och kreativt uttryck. Skapat kläder med enkla och rena linjer, in­spi­rerad av japansk tradition och väst­europeiskt mode; kläder med både funktion och känsla. Lästips: Form 1999:2.

Yourstone, Irma

Keramiker, 1911-88, född Claesson. Dekortecknare vid Rörstrand 1928-39; frilans under 1960-talet. Formgav serviser och prydnadsgods. Egen verkstad till­sam­mans med sin man Henry i Huddinge på 1950-­talet. Startade verkstaden Lerlaxen i Halm­stad 1962. Anlitades även av Bo Fajans, t ex den ugnsfasta serien Sesam, och av Upsala-Ekeby 1971.

AB Ystad metallindustri

Ursprung i ett gördelmakeri från 1833 och ombildades till aktiebolaget Ystad metall­industri 1919. Olika avdelningar kallades Ystad-brons, Ystad-tenn, Ystad-smide och Ystad-silver. Form­givare: Hans Bergström, Stig Blomberg, Carl-Einar Borgström, Ulla Fogelkloo-Skogh, Hugo Gehlin, Anna Thulin, Ivar Alenius-Björk, Gunnar Ander. Från 1970 förvaltade Scandia Present i Karlshamn arvet efter Ystad metall. Lästips: Antik&Auktion 1999:11.

Ytterborn, Stefan

Designteoretiker och trendanalytiker, f 1963. Startade butiken Klara 1991 och Cbi 1993 med produkter av unga svenska formgivare. Eget design­stra­te­gi­företag tillsammans med Oscar Fuentes från 1996. Initierade sam­arbets­orga­nisatio­nen Swecode 1994, Swedish Contemporary Design, för ett antal designföretag. Stod bakom idén till Ikeas PS-kollektioner med ny design på 1990-talet. Arbetat med utställningar och som designkonsult för Nokia, McDonalds, SAAB, Ericsson och Arla och Hackmankoncernen m fl. Lästips: Susanne Hel­ge­son, Svenska Former, 2000; Form 1993:4, 1995:5.

Zander, Nils-Gunnar

Konstnär, f 1944. Egen ateljé i Stockholm från 1970. Frilansuppdrag för Boda glasbruk i början av 1970-talet. Inspirerad av många resor. Gjort skulpturer i lera i arkaiserande former, t ex expressiva , stiliserade masker. Prövat olika material, papper, sandsten, bly m fl. Övergått till måleri på 1990-talet. Gjort vägg­reliefer för Vin & Spritcentralen i Årsta 1985 och Tingsrätten i Örebro 1986, altartavla för Sv Missions Kyrkan i Finspång 1992 m fl. Lästips: A Bolin, Ingens land : Om Nils-Gunnar Zanders konst, 1997; Form 1972:8, 1975:7.

Zanotta

Italiensk möbelfabrik i Milano, grundad 1954, för tillverkning av möbler av ledande ita­lien­ska arkitekter och formgivare. Gjort ex­pe­rimentmöbler, t ex  uppblåsbara fåtöljer i trans­­parent PVC, Blow, och Sacco, sitt­säcken. Tillverkat Nationalmuseums fällbara pall Stockholm, 1994, ritad av A&E Design. Form­­givare: Achille Castiglioni, Marco Zanuso m fl.

Zanuso, Marco

Italiensk arkitekt, möbelformgivare och in­dustri­designer, 1916-2001. Eget designkontor från 1945. Samarbetade med Richard Sapper från 1958, gjorde t ex stapelbara barnpallar i plast och radio- och tv-apparater för BrionVega på 1960-talet. Använt nya material, gummi, plast och plåt, i sin modernistiska möbeldesign. Konst­ruerat ett nytt sätt att sätta fast stolssäten på ramar av stålrör. Stolen Maggiolina från 1949 nytillverkades av Zanotta på 1970-talet. Läs­tips: Penny Sparke, Design : 1900-talets pionjärer, 1999.

Zeisel, Eva

Ungersk-amerikansk keramiker och form­gi­va­re, f 1906. Konstnärlig ledare för Sovjets glas- och porslinsindustri under 1930-talet. Lärare och design­konsult i USA från 1938. Formgav i organisk modernistisk stil bordsserviser, möb­ler och träföremål, t ex den klassiska ser­vi­sen Museum White 1942-45 och en stol i stål­rör med avtagbart överdrag 1948-49.

Zernell, Rune

Industridesigner, ingenjör och reklam­teckna­re, f 1921. Konstruktör vid Flygmotor i Trollhättan 1945-47, konstruerade ett flygplan helt i trä; vid Svenska Järnvägsverkstäderna i Linköping 1947-49, konstruerade Boogie, Stockholms första tunnelbanevagn; vid Volvo 1949-56, ritade instru­ment­panelen för PV 444 och deltog i konstruktionen av Volvo Amazon. Chef för designav­delningen vid Atlas Copco 1956-82. Formgav internationellt kända handborrmaskiner och gruvborrsaggregat mm. Egen konsultverksamhet 1960-85 och banbrytare vad beträffar ergonomisk industri­de­sign i Sverige. Deltog i bildandet av Föreningen Svenska Industridesigner, SID, 1957. Som pensionär gjort kajaken Kajkan 1985. Lästips: Lasse Brunnström, Svensk industridesign, 1997; Form 1963.

Zickerman, Lilli 

Textilkonstnär, 1858-1949. Initiativ­tagare till och ledare för Föreningen för Svensk Hem­slöjd 1899-1914. Startade slöjdskola och atel­jé för modern mattill­verkning i Vittsjö i Skåne 1908. Gjorde en unik inventering av folkliga textilier i hela landet 1914-31. Resultatet av inventeringen skänktes till Nordiska museet. Bara en del av det planerade inventerings­ver­ket gavs ut 1937, Sveriges folkliga textilkonst: Rölakan. Lästips: Waldemarsudde, utställ­nings­katalog 1982:7; Lilli Zickermans bästa, Umeå 1999;  Lästips: Form 1924, 1948.

Zickerman, Tage

Skulptör, keramiker och möbelarkitekt, 1860-1950. Inspirerad av fransk keramik. Gjorde i början av 1900-talet fajanser och tillhörde pionjärerna för tillverkning av stark­elds­gods/­sten­gods. Skrev bl a en artikel om Nutida glas­konst i Form 1927  (43 sid). Lästips: B Nyström, svensk Jugend Keramik, 2003.

Zimdal, Helge

Arkitekt, 1903-2001. Egen arkitektverksamhet 1932-­80. Kompanjon med Nils Ahrbom 1927-50. Känd för Sveaplans flickläroverk 1935 och andra funktionalistiska skolhus och industri­bygg­nader, svenska ambassaden i Bra­sília 1975 m fl. Deltog vid Stock­holms­ut­ställ­ning­en 1930 med möbler och textilier. För möb­­lerna anlitades också Carl-Axel Acking. Ri­tadeABF-huset i Stock­holm och stolarna till restaurangen Gyllene Cirkeln 1960. Ritade även lampor. Professor i arkitektur vid Chal­mers 1951-70. Gav ut memoarerna En arkitekt minns 1981 och Småstad vid sekelskiftet : Alingsås-minnen, 1987. Lästips: Arkitektur 1986:1.

Zwicky, Stefan

Schweizisk arkitekt, formgivare och utställningsdesigner, f 1952. Känd för sin ironiska variant av Le Corbusiers fåtölj Grand Comfort i betong 1980 – Grand Comfort, Sans Comfort – Dommage à Le Corbusier.

Åberg, Anna-Stina

Silversmed, f 1941. Egen verksamhet från 1972 i Nyköping. Gjort kyrksilver, skedar, bruksföremål och unika smycken. Formgivit Förläggarsked för Gense, matservis och glas för Duka, ljusstake för Skultuna Messingsbruk, duk och servetter för Klässbols Linneväveri och matbestick Teori mm för Ikea. Uppdrag för många kyrkor samt offentliga utsmyck­ning­ar, t ex skulpturen Hoppets låga i järn för Stjärnholms skulpturpark. Skrivit böckerna Silverskeden 1986, Silver mitt i maten 2003 m fl. Lästips: Sakralt silver, Söder­man­lands museum, utställnings­­katalog 1991; Form 1985; Antik&Auktion 2001:05, 2004:9.

Åfors glasbruk

Glasbruk i Emmaboda i Småland. Grundades 1876 av fyra glasblåsare från Kosta. Till­verk­ning av pressat, slipat och etsat hus­hålls­glas. Köptes 1916 av Eric Åfors, kallad Glas­kungen, verksam vid bruket i 60 år. Övertogs 1990 av Orrefors Kosta Boda, som i sin tur inlemmades i Royal Scandinavia 1997. Form­givare: Fritz Dahl 1922-37, Eric Strömberg 1934-35, Edvin Ollers 1936-37, Gunnar Hå­kansson 1938-49, Paul Kedelv 1940, Alf­red Kunft 1948, Gustav-Adolf Ringheim 1951-53, Ernest Gordon 1954-61, Bertil Vallien konst­närlig ledare 1963- , Ulrica Hydman-Vallien 1972- , Jerker Persson 1980-­talet, Gunnel Sahlin 1989- , Olle Brozén 2000- . Lästips: Åfors glasbruk : en färgstark historia, 2001; Antik&Auktion 2001:7/8.

Åhnberg Areskoug, Carina

Formgivare, 1948-2000. Låg bakom idén till företaget Ordning&Reda, dvs färgglada och funktio­nella pappers- och för­va­rings­pro­duk­ter. 

Åhrén, Uno

Arkitekt, 1897-1977. Debuterade på Hem­ut­ställ­ningen 1917 med en bostadsi­nredning; där bl a tapeten Elsagården ingick. Deltog i Göteborgsutställningen 1923 och inredde en elegant damsalong för Parisutställningen 1925, där han blev inspirerad av Le Corbusiers idéer. Ri­tade KTH:s kårhus 1928-30. Medverkade vid Stockholmsutställningen 1930 med bostäder och möbler, bl a böjträstolar för Gemla. Form­gav möbler och tenn­före­mål och även bu­ti­kens lokaler för Svenskt Tenn. Ägnade sig åt stads- och samhällsplanering och skrev debattartiklar i Byggmästaren m fl. Professor i stads­byggnad vid KTH. Skrev om Nytto­konstens estetik i Form 1927. Lästips: Eva Rudberg, Uno Åhrén, 1981; Form 1969.

Åkerblom, Bengt

Läkare, 1901-90. Disputerade med av­hand­lingen Standing And Sitting posture 1948, om hur en sittriktig stol bör vara konstruerad. Ut­veck­lade tillsammans med Gun­nar Eklöf Åker­blom­stolen 1948 med den karak­tä­ris­­tiska knycken på ryggen. Åkerblomstolen gjordes i olika utförande och såldes i stora upplagor. Skrev om Den goda stolens problem i Form 1947.

Åkerman, Brita

Forskare och författare, f 1906. Verksam för Svenska Slöjdföreningen och tog initiativ till och ledde Hemmens Forskningsinstitut till 1952. Hedersdoktor i Umeå 1996 för sina insatser som pionjär inom konsumentpolitiken och forskning om kvinnors vardag; gav tillsammans med andra forskare ut tre böcker om kvinnors arbete i hemmen 1983-84. Gav också ut Familjen som växte ur sitt hem 1941, memoarerna 88 år på 1900-talet 1994 och en bok om Alva Myrdal 1997. Lästips: Britas synliga vardag, 1986; Häften för kritiska studier 1991:2.

Åry stålmöbler  

Möbelföretag i Torsåker, från 1960 i Örsjö. Tillverkade den höj- och sänkbara hus­mors­pallen, mycket vanlig både i hemmen och i industrin. Lennart Bender ritade enkla, funk­tio­nalistiska stolar i stålrör och Sigurd Persson ritade stolar i stålrör och plywood på 1960-talet. Lästips: Form 1936.

Åseda glasbruk

Glasbruk i Åseda, Småland, 1947-77. Form­givare: Bo Borgström under 1960-talet.

Åström, Maria

Textilkonstnär, f 1948. Utbildad illustratör. Ri­tade det uppmärksammade tapetmönstret En enkel för Duro 1973; även som tyg för Tampella. Handtryckte egna tyger med växtmotiv i slutet av 1970-talet. Hennes tyger har tryckts hos Ljungbergs Textiltryck från 1991, t ex Citrus Le­mon 1991 och Tulipa 1995. Lästips: Form 1987:7; Hemslöjden 1991:2.

AB Åtvidabergs Industrier

Facit

Bolag grundat 1906. Ändrade namn från 1966 till Facit AB. Speciali­se­rade sig på kontorsmöbler med tillbehör, t ex räknemaskiner. Kän­da för möbler för chefsrum och styrelse­rum. Einar Dahl gjorde spe­cial­inredningar och deltog i in­red­ningen av Dag Hammarskjölds ar­bets­rum i FN.

Ählström, Betzy

Glaskonstnär och teckningslärare, 1857-1934. Vid Reijmyre 1901-02, där hon ritade förlagor till någ­ra få, unika pjäser med invälsad dekor, s k marqueterie de verre. Okänd inom svensk glas­konst fram till utställningen Jugendglas 1980 på Natio­nalmuseum. Lästips: Natio­nal­mu­seum, utställningskatalog 1980:440; I Ro­sén, Fem tidiga glaskonstnärinnor, 1993.

Älghults glasbruk

Glasbruk i Älghult, Småland, grundat 1933. Produktionen omfattade under många år ser­vis- och restaurangglas. Övertogs av Orre­fors Kosta Boda 1984. Produktionen komplet­te­rades med färgat glas. Togs över av ett kon­sortium 1996 med formgivaren Rolf Sinne­mark som konst­närlig ledare. Ingick från 1998 i Svenska Glasbruk Skruf-Bergdala AB. Produktionen nedlagd 2002, en butik finns fortfarande kvar.

Ängman, Jacob

Silversmed och formgivare, 1876-1942. Vid Guldsmedsaktiebolaget/­GAB 1907-42; konst­närlig ledare från 1916. Gjorde kyrkligt och profant silver och nysilver. Förnyade det svenska silversmidet i övergången från ju­gend till tjugo­tals­klassicism; senare i måttfull funk­tiona­listisk stil på 1930-talet. Gjorde besticken Vasa 1921 och Rosenholm 1935. Lästips: Na­tio­nal­mu­seum, utstäl­lningskatalog 1942:­83; Å Stavenow, Silversmeden Jacob Ängman 1876-­­1942, 1955; Maria Kadesjö, Silver med rötter i jugendstilen. En jämförande studie av Georg Jensen och Jacob Ängman. Konstvet inst, Sthlms univ, 1999; Form 1921 (dopfat); Antik&Auktion 1998:12; ASF.

Ängquist-Klyvare, Maria

Konstnär och keramiker, f 1953. Egen verkstad i Stock­holm. Ofta använt en österländskt inspirerad mosaikteknik, t ex självporträttet för utställningen Ting äger rum på Liljevalchs konsthall 1988, vilket bestod av mer än tusen keramikplattor sammanfogade med koppartråd. Även använt mosaik­teknik i Vårbergs tunnelbanestation, I våra händer, 1997, tre uppförstorade händer, som genom tekniken förändras efter betraktarens öga. Tagit miljön som utgångspunkt, t ex under trafik­leden vid Årsta, Grått i grått 1998, under en bro av betong satt en polerad stenyta och en kakelvägg med motiv från Sommaren 1955. Även gjort möbler för trädgårdsrum, bänkarna Vågspel 1994 och Lysande bänk 1998. Läs­tips: Form 1986:7.

Öberg, Eje

Målare och konsthantverkare, 1929?-2000. Vid Gus­­­tavs­berg 1955-71. Gjorde unika, surrea­lis­tiska föremål i stengods och även offentliga ut­smyckningar i emalj. Lärare vid Konstfack från 1958.

Öberg, Thure

Svensk-finländsk konstnär, 1871-1935. Vid Rör­strand en period på 1890-talet. Vid Ararbia 1896-1935. Ensam konstnärlig medarbetare vid Arabia fram till 1920-talet. Gjorde stora urnor och väggtallrikar i jugendstil. Hade som specialitet tekniken med underglasyrmålning. Deltog i Parisutställningen 1900. Läs­tips: B Nyström, Svensk Jugend Keramik, 2003; Antik&­Auktion 1988:9.

Öhlén, Suzanne

Keramiker och designer, f 1953. Knuten till Rörstrand från 1985. Gjort servisdekorerna Berry och Claire du lune på 1980-talet, Vikingar på 1990-talet. Driver Klockaregårdens Keramik­verk­stad utanför Lidköping tillsammans med sin man keramikern Nisse Holmström sedan mitten av 1980-talet. Lästips: Rörstrand inför 90-talet, 1990; Kvinno craft, Skövde konsthall, utställningskatalog 1993; Glas och porslin 1983:2.

Öhlin Lejonklou, Kerstin

Silversmed, f 1937. Egen verkstad för silver- och guldsmide i Östersund från 1963. Gjort smycken, mest broscher; från slutet av 1980-talet ofta i form av stiliserade fåglar. Kuben har också varit en återkom­mande form. Även gjort corpusarbeten, kyrkliga arbeten, altaruppsättningar och dopfunter mm för kyrkor i och kring Östersund.

Öhrström, Edvin

Skulptör och glaskonstnär, 1906-94. Skulptör i granit och brons, från 1953 i glas. Knuten till Orrefors 1936-57. En av Sveriges största, ny­skapande glas­konstnärer. Kom på en ny tek­nik att dreja glas 1936. Skapade arieltekniken, med luftblåsor inuti glasmassan, till­sammans med Gustaf Bergqvist och Vicke Lindstrand; det första 1937. Utvecklade arieltekniken till mästerskap. Gjorde sensation med den gjutna skulpturen Tjurhuvud 1953. Gjorde abstrakta skulpturer i glas vid Linds­hammar från 1960-talet. Känd för den 37,5 meter höga glas­obe­lis­ken vid Sergels torg 1964-74. Gjort offent­liga utsmyckningar, t ex armaturreliefen Tha­lias två ansikten för Stadsteatern i Malmö 1944 och glasreliefen Lördags­flickan för Fol­kets hus i Eskilstuna 1951. Lästips: M Holkers och F Holmér, Edvin Öhrström, skulptör i glas, 1991; Fiell, Scandinavian design, 2002; Antik&Auktion 1987:5.

Östberg, Ragnar

Arkitekt, 1866-1945. Förgrundsgestalt inom den svenska arkitekturen under 1900-talets början. Arbetade länge med Stockholms stads­hus, klart 1924. Ansvarade även för inred­ning­en och fördelade uppdragen till Carl Malm­sten, Ernst Spolén, Sidney Gibson, Gun­nar Asplund och Maja Sjöström. Teglets egen­skaper präglade förutom stadshuset även andra verk av honom, t ex Östra Reals gymna­sium i Stockholm, 1906-10 och Värmlands na­tion i Uppsala 1926-30. Professor i arki­tek­tur vid Konsthögskolan i Stockholm 1922-32. Lästips: E Cornell, Ragnar Östberg, svensk arkitekt, 1965; Form 1917 (rådhuset), 1918 (stadshuset); Antik&Auktion 1992:9 (stadshuset).

Österberg, Agda

Målare, textilkonstnär och keramiker, 1891-1987. Knuten till S:t Eriks Lervarufabriker periodvis 1910-21. Ställde ut rustikt lergods vid Hemutställningen 1917. Målade även fa­jan­ser. Hos Handarbetets Vänner 1914-24. Assisterade Maja Sjöström med textilierna för Stocholms stadshus 1923. Studiebesök vid Bau­haus 1922 och 1930. Genombrott på Gö­te­borgsutställningen 1923. Vid Libraria 1924-33; Flyttade till Varnhem i Västergötland 1932 och  övertog Axevalla-Varnhems hemslöjd. Levererade en handknuten ryamatta till Waldorf Astoria i New York 1932. Ritade sin egen atel­jé Tre Bäckar 1939. Gjor­de textilier för ca 2000 kyrkor. Känd för sina mattor i kraft­fulla mönster och starka färger. Verksam till 1977. Lästips: Agda Österberg 1891-1987 : textila verk från 1910 till 1970-talet, 1991; Lästips: Estelle Schlossman, Lergods­konst­närer, 1996; Färgstarka västgötakvinnor, Ska­raborgs länsmuseum 1998; B Nyström, Svensk Jugend Keramik, 2003.

Östergren, Harald

Målare och keramiker, 1888-1974. Startade verkstad i Vittinge i Uppland tillsammans med Edvin Ollers och Gabriel Burmeister 1920. Vid Upsala-Ekeby 1923-47; periodvis även konstnärlig ledare. Skapat många av de omärkta föremålen från 1920- och 30-talen. Hans senare produktion hade en enkel, stram formgivning. Utställning i Röhsska Konst­slöjds­museet i Göteborg 1957. Lästips: Estelle Schlossman, Lergodskonstnärer, 1996.

Österlin, Anders

Konstnär och grafisk formgivare, f 1926. Ut­över sitt konstnärskap verk­sam som reklam­tecknare  och gjorde tillsammans med John Melin en rad epokgörande insatser bl a för Trelle­borgs Gummi­fabriker och för Mo­der­na mu­seet från 1958. Gjor­de tillsammans med Signe Persson-Melin en keramisk vägg i nya T-Centralen i Stock­holm 1956-57. Lästips: Ragnar von Holten, Poetiskt nyskapande och envis konsekvens, 1994; Malmö Konst­hall, utställningskatalog 1995.

Östman, Lasse 

Keramiker, f 1944. Verkstad i Göteborg 1973-76 och i Vansbro från 1977. Frilansuppdrag för Gustavsberg 1984-87, en unik produktion om ca 1000 föremål. Glasyrkonsult åt Boda Nova- Höganäs Keramik 1994-99. Arbetat med unika, drejade, traditionella former, skålar, fat och vaser och med stor rikedom av olika glasyrer. Gjort en vägg av tegel och kristallglaserade plattor för Landstinget i Falun 1980.