Antikens Grekland och Rom

Innehåll

Grekland under antiken
Rom – det romerska riket
Skulpturer i färg – i antikens Grekland och Rom
Mode – i antikens Grekland och Rom
Se video om antikens Grekland och Rom

Genom historien har man gång på gång försökt efterlikna antikens Grekland och Rom. I konstverk, byggnader och böcker har man studerat hur man gjorde under antiken. Inom stilhistorien till exempel relateras varje stil för eller emot antika ideal och förebilder. I tvåtusen år har denna kamp pågått, dvs. en kamp/växling för och emot det vi kallar för klassicism.

Begeppet klassisk däremot kan vara en tidsperiod, en konstnär eller ett konstnärligt verk av bestående kvalitet.

Skulpturer, ornament från antikens Grekland.

Troligen Afrodite, amfora, typiska ornament och skulptur av kejsar Caligula.

Grekland under antiken

Under den arkaiska tiden cirka 700–480 f.Kr. växte grekiska stadsstater fram, såsom Athen, Sparta och Korinth. Grekerna grundade även kolonier i nuvarande Italien och Nordafrika.

Under den klassiska tiden, ca 480–330 f.Kr., var den grekiska kulturen framstående med många konstnärer, författare och filosofer, som påverkat eftervärlden, därav uttrycket ”redan de gamla grekerna…”

Under den hellenistiska tiden, 330–30 f.Kr., blev småstaterna lydstater under Makedonien och Alexander den store, som erövrade Persien och Egypten. Hellenismen spred sig därför ända till Indien. Efter år 30 f.Kr. var Grekland slutligen en del av det romerska riket.

Arvet efter antikens Grekland

Grekerna var själva medvetna om arvet från tidigare civilisationer, från Mesopotamien och Egypten.

Homeros Iliaden och Odysséen från 700-talet f.Kr., ser vi som inledningen till vår västerländska litteratur. Aischylos, Sofokles och Euripides dramer spelas fortfarande. Och filosofer som Pythagoras, Sokrates, Platon samt Aristoteles förhåller vi oss till än idag.

Lite speciellt är att grekerna såg ner på både själva skrivandet och inte minst läsningen. Jesper Svenbro har nämligen visat att grekerna ansåg att man genom läsning underkastade sig det skrivna ordet, och det anstod inte en fri man. Läsning var till för slavar!

De första olympiska spelen ägde rum på 700talet f.Kr. och hölls sedan vart fjärde år på samma plats i över tusen år. Fyraårsperioden mellan tävlingarna kallade man olympiad. Våra moderna olympiska spel hölls första gången i Aten 1896.

Grekisk arkitektur

Typiskt för den antika grekiska urbana arkitekturen var agoran (torg, mötesplats) omgiven av offentliga och kommersiella byggnader samt tempel. Den högst belägna och ofta befästa delen av staden, en akropolis, var ofta en försvarsanläggning.

Och med sina idag klassiska ornament och proportioner blev dessa platser grunden för västerlandets arkitekturhistoria. Man utvecklade en arkitektur av kolonner och murar i natursten. För kolonnerna använde man pelarformer och stilar efter olika grekiska folkslag, t.ex. dorisk, jonisk och korintisk.

Typiskt för antikens Grekland

Grekisk demokrati har påverkat och genomsyrat Västerlandet. Men den gällde bara den frie medborgaren, dvs. mannen.
Grekerna gjorde sina gudar till människor. Och inte tvärtom.
Den gyllene medelvägen.
Den enkla klädedräkten bestod av ett enda tygstycke, och som blev ett uttryck för mannen själv.
Hjälten – tävlingar – idrottsanda!
Plastisk, tredimensionell framställning av människokroppen.

Vanliga möbler var vilobäddar, småbord och taburetter och stolen klismos. Det vet man, eftersom de förekommer som motiv på vaser från 500-talet f.Kr.

Exempel på typiska grekiska ornament, som vi använder än idag, är pärlstav, bladband, löpande hund, palmettmönster, meander, tandsnitt, äggstav m.fl. De grekiska lerkärlen uppvisar otaliga former, som alla kommit till av praktiska skäl. Amforan t.ex. är det allmänna förvaringskärlet med två grepar.

Man har under historiens gång ständigt hämtat detaljer och delar ur den rika grekiska kulturen och de grekiska stilidealen.

Rom – det romerska riket

Romerska republiken 500–30 f.Kr. Kejsarriket 30 f.Kr.-500 e.Kr. År 391 blev kristendomen statsreligion.

Romarna hade besegrat grekerna, men å andra sidan anammade man den grekiska kulturen. De förmögna i Rom åkte sålunda på bildningsresor till Aten. Grekiskan var dessutom överklassens språk, så som franskan varit i 1700-talets Sverige. Men en del romare hyllade den kärva, ”oförstörda” romerska kulturen.

Den grekisk-romerska kulturen blev med tiden alltmer homogen. Inom det stora romerska riket, från Britannien till Mellanöstern, förekom därför samma typer av byggnader, badhus och fontäner och husen hade likartade väggfresker och golvmosaiker.

Böcker och bibliotek vara viktiga för romarna. Bokrullen blev ersatt på 200-talet av en så kallad codex med blad som man vek på mitten till ett ark.

Bro med typiska bågar och valv från antikens Rom

Romarnas arkitektur

Romarna var skickliga organisatörer och förde en målmedveten utrikespolitik. Deras starka armé bestod av elitsoldater och hjälptrupper utifrån. Man integrerade nämligen sina motståndare i stället för att kuva dem.

Och när de inte krigade, byggde legionerna vägar, broar, akvedukter och hamnar. I sitt väldiga rike anlade man hundratusentals kilometer väg med stora, flathuggna stenar.

Rom tog över det grekiska formspråket och man gjorde bågen, kupolen och valvet till dominerande element i arkitekturen. Deras experiment med valvbågsformerna kom att ge senare medeltidsbyggnader sin prakt och de lade dessutom grunden till renässansens och nyklassicismens syn på skulptur.

En nyhet var att man använde betong, d.v.s. en blandning av lera, kalksten, grus och vatten. De klädde därefter sina gjutna konstruktioner utvändigt med stenskivor.

Med tiden blev det stora romerska riket alltmer homogent. Från Britannien till Mellanöstern, förekom därför samma typer av byggnader, badhus och fontäner och husen hade likartade väggfresker och golvmosaiker.

Möbler och föremål från antikens Rom samt skulptur av Augustur.

Romersk inredning, vas i diatretumteknik, romersk hjälm samt staty av kejsar Augustus.

Arvet efter romarna

De hårda, maskulina linjerna, vägens, vattenledningens, och murens ändamålsenlighet har vi efter romarna.

De utvecklade perspektivet i måleriet och inom skulpturen utvecklade man en detaljerad porträttkonst.

I det väldiga riket förekom många olika hantverkstraditioner från öst till väst, syriska, grekiska, egyptiska, keltiska och germanska. Glasindustrin blomstrade och man tillverkade graverade ädelstenar, gem, och vackra silverföremål. Myntet med dess bildform var också en nyhet.

Det mest avancerade hantverket var trots allt vapentillverkningen. Rustningar och vapen tillverkades i statliga fabriker. Vikingarna övertog senare tekniken med mönstervällning av svärd.

Böcker och bibliotek vara viktiga för romarna. Man ersatte bokrullen på 200-talet av en så kallad codex med blad vikta på mitten till ett ark.

Vi vet mer om hur man levde i romarriket genom utgrävningarna av Pompeji och Herculaneum på 1700-talet. De två städerna blev begravda efter ett vulkanutbrott år 79. Därför kan man t.ex. i detalj studera det romerska atriumhuset med genomgående, ganska rikligt möblerade rum för olika funktioner.

Skulpturer i färg – i antikens Grekland och Rom

Med naturvetenskapliga metoder har man nu visat att grekisk och romersk antik skulptur var bemålad i starka färger. När man grävde fram skulpturena under renässansen, hade färgen försvunnit. Den vita, ofärgade skulpturen blev norm.

Skulpturer i starka färger från antikens Grekland och Rom. — Antika skulpturer var bemålade i starka färger.

Under nyklassicismen på 1700-talet odlade man idealet om den rena, vita antiken särskilt mycket. Den vita marmorn blev därmed ett uttryck för den ideala skönheten. Den blev en symbol för den västliga civilisationen och till och med för dess överlägsenhet. Vi har svårt att ta till oss att de gamla skulpturerna var bemålade med starka färger. Men det är nu bevisat med hjälp av naturvetenskapliga metoder.

Mode – i antikens Grekland och Rom

Både män och kvinnor under antiken hade kvar den uråldriga vanan att svepa om sig kläderna och dessutom hålla fast dem med nålar eller spännen. Favoritplagget i antikens Grekland var en sorts tunika, en peplos, d.v.s. ett dubbelvikt tygstycke som man draperade runt kroppen och höll fast med nålar, eller en chiton, som räckte till knäna på männen och till fötterna på kvinnorna. Utanpå dessa en kappa, en himation.

I romarriket hade mannen ett kort höftskynke under tunikan. Över tunikan bar han en toga, d.v.s. ett tygstycke som sveptes över axeln. Detta gällde emellertid bara överklassen. Kvinnorna hade ett höftskynke som räckte ner till fötterna samt utanpå detta en tunika. Gifta kvinnor kunde också ha ett plagg som liknade en klänning, en s.k. När kvinnorna gick ut svepte de en palla, en sjal, runt axlarna.

Placera in perioden i Timeline>>>

Stilarna är utmärkta krokar att hänga upp historien på och göra den spännande och intressant. I boken Alla tiders stil varvas stilarna med utvikningar om hemmens utveckling, populärkultur, livsstil och konsumtion och mycket mer. Läs mer i boken Alla tiders stil.