Ska man behöva bryta benet för att riktigt uppskatta att stå på skidor igen? Nej för två år sedan njöt jag av att bara ge mig ut på gärdena. Förra vintern satt jag med brutet ben och trodde aldrig att jag skulle kunna stå på ett pa skidor mer.
Men här är jag! När jag började staka, blev jag spänd i hela kroppen. Varje nedförslut påminde mig om gräset utanför Virserums konsthall där jag föll och bröt benet. Kroppen minns, men efter ett tag kunde jag till och med ramla och det gick bra. Det är väl som sjukgymnasten sa: bryter du dig igen så blir det inte det här benet; då blir det det andra.
Bild/er © Eva Atle Bjarnestam