Nu har vi hunnit med ett besök med fest i Stockholm och övernattning i en varm lägenhet med fjärrvärme. Vi var bara borta ett dygn, men när vi kom hem hade vattnet frusit och det var tio grader i köket. Efter att ha eldat och brutit upp en planka i hallen och satt på fläktar och extra element, kom så småningom vattnet tillbaka.
Under de timmar vattnet var fruset, började jag fundera över hur bekvämt det skulle vara att bo i en lägenhet i stan med all bekvämlighet. Men så kom vattnet tillbaka och huset började bli varmt. När jag sen lyssnade på Kerstin Ekmans vinterprogram, Vinter i P1, lite mer noga, fylldes jag av längtan till våren. Då ska jag som hon inventera ängen nedanför huset. Hon övertygade mig om att det är viktigt att känna till namnen på växter och blommor. Jag brukar hoppa över det och tyckt att det räcker att bara njuta av dem. Hennes röst, hennes djupa kunskap och hennes kärlek till natur och kultur fick mig att entusiastiskt söka någon bra flora på nätet.
Men först ska jag spänna på mig skidorna och ta en skidtur över gärdet och kanske ner mot sjökanten. Förra året kunde jag inte tro (med brutet ben) att jag skulle kunna stå på ett par skidor mer. När jag sen har tagit ett glas varm glögg på uteplatsen och blickat ner mot sjön har jag säkert glömt det frusna vattnet i kranarna.
Ängen jag ska inventera ligger hitom trädet (vårbild). I dag trettondagen ska jag läsa färdigt Per- Olov Enqvists bok. Det har gått trögt; jag blir inte fångad eller berörd, men jag vill inte ge upp.
Bild/er © Eva Atle Bjarnestam