Jag har märkt att ju mer massmedia vräker på om någonting desto mer avtar mitt intresse. Tre exempel. Melodifestivalen med alla omgångar och final och program omkring och oändliga skriverier i medierna. T.o.m. Svenska Dagbladet brer på ordentligt. Gäsp säger jag. Too much – då tröttnar jag – vare sig det gäller OS eller Melodifestivalen. På bilden tränar Junior i Linköping – kanske lite too much?
OS ja, exempel två av Too much: OS i Milano/Cortina. SVT och TV4 sänder allt och med rätt tidszon och allting. Jag får mitt lystmäte av konståkning. Men jag hoppar grenar som jag inte visste fanns. Det vore mer spännande om SVT struntade i att analysera sönder allt fyra gånger. Jag värjer mig. Men jag vill ändå ge en eloge till expertkommentatorerna. Deras kunskap har varit ovärderlig.
Tredje exemplet (även om det inte är aktuellt just nu): Nobelfesten med timme ut och timme in utan nån som helst substans och innehåll, bara prat om festernas fest och programledare uppklädda till tänderna. Då tänder jag av.
Nej jag vet – jag behöver inte titta, men jag blir matt när jag ser tablåerna och läser rubrikerna. Och numera förstärks allt av sociala medier så det dånar. Det är ännu svårare att värja sig nu än när jag skrev om det sist.
Bild: Arkland, CC BY-SA 4.0 <https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0>, via Wikimedia Commons
Tidigare publicerad 14 februari, 2010.