Precis som så många andra har jag inte läst Lotta Grönings bok om Mona Sahlin, men Nordegren i P1 har varit riktigt underhållande, både med Per Nuder och Anette Kullenberg och med Lotta Gröning.
Lotta Gröning tycker att Mona Sahlin har för lättviktigt språk i en del lägen. Men varför kallar hon sin bok Sanning eller konka? Är det kanske Lotta som har problem med språket?
I går kväll surfade jag runt bland några bloggar, som var mot Mona Sahlin. Jag fick en obeskrivligt kladdig känsla och slutade snabbt. Det påminde mig om hatet mot Olof Palme på sin tid. Men nu skrivs det bland socialdemokrater.
Flera skäller på Mona för att hon står till höger i partiet. När jag hör dem, skulle jag önska en tydlig programförklaring från ”vänstern”. Själv är jag rädd för alldeles för gamla lösningar i samma gamla hjulspår. Man ägnar så mycket kraft åt att slå åt höger. Jag längtar efter ärlig självrannsakan och genomlysning av de egna ståndpunkterna. Man kommer inte långt med att hela tiden dra fram högerspöket, vare sig det heter Mona Sahlin eller Fredrik Reinfeldt.
Nästan varje fråga
där socialdemokrater skäller på de borgerliga, kan bollas tillbaka: vad gjorde ni åt just detta under alla år vid makten? Och det räcker ju inte att komma tillbaka och bilda regering. Vad vill man? Det är otydligt för mig, men jag skulle önska en mycket mer ödmjuk och rannsakande ton inom alla partier. Det tycker jag faktiskt att Mona Sahlin har haft. Och det är en stor omställning för socialdemokraterna att släppa in andra partier i en regering, vare sig det är miljöpartister och/eller vänsterpartister.
Alla som skriver ner Mona Sahlin, Lotta Gröning inräknad. Vem vill ni ha i stället? Per Nuder?
PS Jodå, jag har läst några som var för Mona också. Och jag ska låna både Lotta Grönings och Per Nuders böcker på biblioteket. DS