Astley Nyhlén dog förra söndagen. Han blev 83 år. Han och hans Galleri Astley har betytt så mycket för trakten och för mig personligen. Det har varit en förmån och glädje att få träffa en eldsjäl och konstkännare kontinuerligt i över tjugo år. Hans närvaro och vänliga hälsningar när man kommit till galleriet har inspirerat. Hans kunnighet och entusiasm har genomsyrat hela verksamheten. Astleys inställning att ”konst inte bara är händers verk utan hjärtats lika mycket” har gjort att det alltid har varit en upplevelse att besöka galleriet. Miljön med skulpturparken, totempåle m.m., gör att det är lite av Louisiana över Galleri Astley. Och det är ett högt betyg! Det är inte många gallerier i Stockholm som kan mäta sig med Galleri Astley.
1977 öppnade han galleriet i gamla järnvägsstationen i Uttersberg. Efter ett antal år inredde man ett magasin till en fantastisk lokal i tre våningar. Med bl.a. kafé och en permanent utställning med skulptur och måleri av den rysk-amerikanske konstnären Ernst Neizvestny. Och det var typiskt Astley att ordna så att det blev ett akustiskt naturreservat kring stationsbyggnaden. Där kan man lyssna på jazzkonsert varje höst.
Barnen Anders, Hans och Elisabeth har alla förutsättningar att fortsätta och utveckla verksamheten i Astleys anda med samma osvikliga känsla för kvalitet.
Jag kommer att fortsätta att promenera dit eller åka skidor på vintern och få se alltid lika intressanta utställningar. Men jag kommer att sakna Astleys vänliga hälsning och omtanke och hans entusiastiska och målande minibeättelser om konstnärer och konstverk eller om folkkulturer, om trakten eller om bisamhället i fönstret.