Det är så nervöst och stressande att se Sverige spela, så jag bloggar i stället. Går upp om en stund och kollar när de hållit på ett tag.
Förra veckan tittade jag på alla matcher. Ska man följa ett EM eller VM kommer man inte in i det om man bara tittar på svenskmatcherna. Jag har sällan imponerats så mycket av ett lag som av årets Holland. Det är nästan en tröst att om det går dåligt mot Ryssland ikväll, så skulle vi ändå åka ut i kvartsfinalen mot Holland.
Jag minns VM 1958. Vi hade en transistorradio stående på ett trädgårdsbord. När Sverige gjorde det första målet i finalen mot Brasilien, har jag ett absolut minne av att radioapparaten studsade upp och ner på bordet.
Det förvånar mig när jag tänker tillbaka på alla turneringar, som jag hört i radio, att spänningen och dramatiken var lika stor även då de inte hade femton olika journalister och experter vid arenan och i studion. Det är nästan så att själva matchen och spelet kommer i skymundan.
Ljudet från teven hörs – ett mål – men vems? Det var nog ett ryskt, för alla har tagit lite lättvindigt på den här matchen. ”Zlatan kickar ut Ryssland med 3 – 0” osv. Jag kollar andra halvlek…