Nu har jag gått igenom en riktig barnbarnskur i en och en halv vecka. Inte haft långtråkigt en sekund. Efter två dagar var jag så trött och tänkte ”hur ska det här gå?”. På natten låg jag och lyssnade om någon skulle upp och kissa eller gå i sömnen eller om något annat var på gång.
Efter tre dagar kom jag igen, speciellt när Erik frågade: ”Eva, har du något tålamod kvar nu?” – då tankade jag lite nytt tålamod. I slutet av veckan hade vi fått in rutiner och gjort en hel del roliga saker trots regn och blåst.
Jag har fått så mycket påfyllning fysiskt och psykiskt. Och det blev så tomt i huset. Men det ligger kvar saker som påminner både här och där. Dom får ligga kvar ett litet tag.
Och nu är Albin här, som har blivit sju månader. Jag rådde om honom en halv dag ensam och det gick galant med mat och blöjor och sömn. Det var fint att vara ensam med honom och knyta kontakt med honom.
Nu ska det bli skönt med lite semester och rå sig själv. Men det är ju inte alltid man gör det även om man är ensam.
Bild Gunilla Dahlgren