När jag kommer hem lite utschasad från det trevliga jobbet i Färna Herrgårdsbod orkar jag inte så mycket mer på kvällen än att slå mig ner i min schäslong och se på teve. Och jag samlar krafter inför barnbarnsveckan nästa vecka. Jag går igenom tevetidningen ganska noga för att hitta program som jag tycker om. Inget slötittande här inte.
Efter en genomgång av programmen under fjorton dagar slås jag av hur många repriser som visas. Och man märker inte ut reprisprogrammen längre. Det skulle nog se för skämmigt ut.
Lite exempel: Uppdrag granskning ser tillbaka och så visar man Josefsson i repris. Tre kärlekar, Mia och Klara, Hjärnstorm, Solens mat, Videokväll med Luuk, Skild – you name it. Riktigt gamla kriminalserier visas i flera olika kanaler. En nyare, Rose & Maloney, ville jag gärna se, men dom kommer kvart i två på natten.
I TV4 och TV4+ är det likadant. Både TV4+ och SVT24 har dessutom blivit kanaler för att visa repriser av repriserna! Och jag vet inte hur många gånger jag sett Gunilla Kindstrands intervjuer vid det här laget i Kunskapskanalen. Som grädde på moset visar SVT också ”Minnenas television”.
Ett gnäll till: Många filmer är riktigt gamla och har gått hur många gånger som helst. Jag bänkade mig ändå framför LA Confidential för säkert fjärde gången. Men då hade textmaskinen pajat igen.
Durham County såg jag fram emot i torsdags. En ny spännande serie. Men då var den ersatt av idrott. Nog för idag. Tack för idag.
Det är snart OS och då brukar teve brassa på ordentligt. Det ser jag fram emot.