Väl hemkommen från Trollhättan låg en vernissageinbjudan från Liljevalchs och väntade. Det kunde jag ju inte missa, så jag tog tåget i går och fick se utställningen om IKEA. Det kändes lite anmärkningsvärt just när min bok om IKEA är så gott som tryckfärdig. Jag vandrade runt och kände igen allt. Jaha de har tagit med den och den och den. Kanske saknade jag de tidiga möblerna och jag hade gärna sett fler interiörer. Jag älskar att gå på museet i Älmhult och uppleva riktiga miljöer från de olika decennierna. På väggarna fick man läsa på stora pusselbitar om IKEA och IKEA:s historia. Men jag saknade hela pusslet, dvs helheten. En röd tråd.
Men det kändes lite häftigt att ha bidragit med formgivarnamnen på en hel vägg…
Det har diskuterats mycket om IKEA och konst i samband med den här utställningen. Men IKEA är inte konst. IKEA är musik! Man hade ställt upp hyllor och lampor och skålar och vaser och tunnor vid en trappa och på dessa, ja bokstavligt talat på dessa, framförde Niklas Brommare och Jesper Nordin musik. Helt fantastiskt, det bästa av allt.
I samband med vernissagen fick jag veta att formgivaren Tomas Jelinek har avlidit. Jag är glad att jag fått träffa honom några gånger och att jag har med en intervju med honom i min bok, där han på sitt lågmälda men vassa sätt uttrycker sin syn på formgivning och på designerrollen efter så många år på IKEA.
Bild: J. James, IKEA-flags, CC BY-SA 3.0, se URL