Har bott in mig på Tjädervägen några dar. Går med Albin till dagis och lämnar och hämtar och lär känna husen på Örnbogatan och Orrspelsvägen och Gladgränd och det sjuder av renovering och pyssel med tjugotalshusen. Utanför var och vartannat hus står det byggbilar och ut och in springer kopior av tevehantverkare som man kan se i alla kanaler. Här skulle vi ha Drängahuset byggnadsvård! En del hus är verkligen perfekta utan en skråma men som tur är finns det gott om hus som får leva sitt liv så det syns, så även med trädgårdarna.
Att gå omkring här på dagarna är idylliskt precis som att bo på landet, men kanske inte för alla föräldrar som ska ila in till stan och jobbet. På mornarna cyklar många och jag har sett pappor i hjälm som cyklar med sina barn i cykelkärra till dagis. Det var en nyhet för mig.
Det är en alldeles speciell känsla när husen ligger tätt, tätt och bilvägarna är som asfalterade gångvägar med små smala trottoarer. När jag handlar på ICA inbillar jag mig att alla här ser ut på ett visst sätt. Snygga, lite sportiga, småintellektuella och artiga och i köttdisken finns alltid kalvfärs och lammfärs och andra godsaker. När jag går hemåt på Tjädervägen hejar en del jag möter och det får mig som alltid att trivas och känna mig hemma.
Det var rätt träffsäkert, men det finns nog annat också bakom häckarna.