Jag tittade på TV3 och Hoolywoodfruar och förundrades över Anna Ankas uttalanden. Det handlade ju bara om hennes relation till mannen. Många som skrattar och går till banken varje dag, slutar säkert att lönearbeta. Varför fick det en sån genomslagskraft i medierna? Det känns genant att över huvud taget diskutera jämställdhet efter hennes uttalanden.
Det påminner mig om hur det var i början på 1970-talet. Jag minns en fin middag där alla vid bordet ondgjorde sig över arbetande mammor (jag var ensam om det just där och då) och de var övertygade om att deras barn (de arbetande mammornas) skulle bli kriminella. Många hemmamammor på den tiden tyckte att de blev illa bemötta och ansedda, men pikarna var många och agressiviteten mot arbetande mammor var stor. Så ledsen jag var många gånger och ibland såddes till och med ett tvivel. Men mina vuxna barn är inte känslomässigt störda eller kriminella…. Och vill och kan någon mamma eller pappa sluta arbeta en tid så är det väl ok. Men varför kalla dem hemmafru?