Epoken Mary är slut i Tomasbo

Det är så tyst och sorgesamt i Tomasbo nu. Mary Andersson har lämnat oss. Hon blev 86 år; skulle ha fyllt 87 den 1 maj. Hon bodde här i över 60 år. Mary och Stig hittade hit till Tomasbo, när de letade efter en gård där de kunde jobba med jord och djur, något som dom ville båda två. Tre kor och en häst ingick i köpet. Jag minns när Mary blev änka för många år sedan, då hade hon nio hästar att ta sköta om. Och det var minsann inte bara hästar hon har tagit hand om. Hon fick fyra egna barn och tog hand om två fosterbarn, många sommarbarn och så barn som hade problem och som fick komma kortare tider. Det blev omkring 50 stycken. Och så alla hennes kära barnbarn och barnbarnsbarn!

Sista tiden var du trött och sjuk Mary, men det är så lätt att minnas dig från din krafts dagar. Alltid med glimten i ögat och en rolig och finurlig historia till hands. Genom dig Mary lärde vi känna bygden och människorna och historien om Tomasbo. Och dina fantastiska bullar har vi njutit av i ett kvarts sekel för så länge har vi varit grannar. För att inte tala om dina kakor och din köttsoppa! Det kommer att ta tid att förstå att du inte finns där uppe mer. Även om vi inte träffades så ofta så har vi alltid haft koll på varandra. Och vi har njutit av att bo som vi gör. Älskat utsikten över sjön och varit så rörande överens om att här är platsen där vi vill tillbringa vår stund på jorden.

En dikt till Mary

Jag tycker mycket om Barbro Lindgrens dikt

”Någon gång ska vi dö —
men inte allihop
på samma gång
utan då och då
så att det knappast märks”

Men visst märks det. Sov gott Mary! Tomasbo blir sig inte riktigt likt mer.