Snart ska jag åka till Australien och då behöver jag lite nya kläder. Jag gick runt i butik efter butik och såg massor med kläder – men ändå ingenting av det jag behöver. Vi översvämmas av kläder och prylar men jag slås av hur lite det egentligen finns. Hur begränsat utbudet är. Allt är varianter på samma tema. Och det gäller inte bara kläder. Jag snubblade över senaste numret av Sköna hem och bläddrade igenom alla inredningsreportage. Det kunde ha räckt till fem tidningar. Men det fanns nästan ingenting av substans, inget nytt, inget originellt, bara mer och mer av samma sak. Som av en händelse var det samtidigt diskussion i Kvällsöppet om DN Bostad-artikeln ”Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva”.
Den artikeln hade platsat i Sköna hem. I DN blev den så pinsamt platt utan analys. Hela artikeln illustrerar att människan i alla tider har utnyttjat sina ägodelar och sin miljö för att visa makt och inflytande; gärna enligt principen ju fler och dyrare saker desto större social prestige. Markörerna kan vara mer eller mindre subtila och de förändrar sig ständigt. När form och design flyttat över till massproduktion, tar sig exklusiviteten andra uttryck. Antingen mot det superexklusiva, där priset verkligen avgör eller mot det exklusivt unika, det som fordrar kunskap och kombinationsförmåga eller unika erfarenheter. Båda alternativen ger prestige. Aningslösheten i artikeln blev så tydlig. Eller så handlade det bara om smart produktplacering?
Ingemarsson i P1 tog upp kvalitet i veckan och jämförde riktigt bakat bröd med antikviteter. Det väckte många intressanta frågor. Kvalitet återkommer jag till. Det begreppet har många bottnar eller suger som mina barnbarn skulle säga.
När jag läste tevetablåerna i går kväll och inte var intresserad av danslekar eller gamla filmer, tänkte jag, så otroligt många kanaler och teveprogram – men ändå ingenting!
Dagens vers är tillägnad alla rostfria, designade kök:
—
”När extrabillig korv, på Konsum rallad,
tas fram och söker verka lite fin.
När ur en salladsskål en doft av sallad
far ut i friska luften bak gardin.
När barnamagar står i samlad skara,
när mammas fingertoppar luktar lök,
potatislocket puttrar: ”Dom är klara!” —
ja då är det som vackrast i ett kök.”
(Tage Danielsson Ur Samlade dikter 1967 – 1967, 1967)