Meny Stäng

Antikmässan i år igen – betyg: konventionell

I år hjälpte vi Gun, Franska liljan, under tre hektiska dagar. Vi har alltid varit imponerade av bredden och djupet i hennes monter. Och av hennes kunskaper om alla typer av vardagsföremål, inte minst bestick och textilier. Vi behövde minsann vara tre personer i montern för att ta hand om alla köpsugna kunder.

Då och då kunde vi ta en runda i utställningshallen. Det var längesen vi var med regelbundet, men det mesta var sig väldigt likt. Samma utställare, samma föremål (eller likadana, men vem vet – ibland var det nog samma också). Det nya som kommit in var vintage, dvs kläder.

Den mest utsökta montern tyckte jag var Thunérs antikhandel. En öppen, synlig, lite annorlunda monterlösning med utsökta föremål, inte minst spegellampetterna! De borde ha vunnit priset för bästa monter tycker jag. Jag tittar alltid lite extra på montrarna med 1900-tal och modern design. Modernity håller alltid stilen, men överlag var det ganska ljummet i år. Också här blir det för mycket av samma sak. Inget nytt eller något som sticker ut. Inte ens plåtskåpen och industrilamporna kändes speciellt nya.

På det stora hela blir omdömet om antikmässan: konventionellt – t.o.m. mycket konventionellt. Det skulle behövas lite friskt blod. Det försöker man pumpa in genom alla möjliga jippon runtomkring,  föredrag och kändisintervjuer och annat. Men även det blir – konventionellt.

En utställning hette ”Småländska designmöbler” som visade möbler av kända märken och av kända formgivare. Jag tycker begreppet designmöbler är helt galet. Vad är i så fall designtyger, designkläder, designmobiler osv? Alla möbler är designade. Det är något helt annat man vill säga. Säg det då!

En utställning om spetsar var utsökt, men jag skulle helst ha velat hoppa upp i montern för att se spetsarna på riktigt nära håll.

Foton från Stockholmsmässan. Fotograf August Eriksson.

Man kunde märka att det var ny mässledning. Efter tre dagar kom det kontraorder (Securitas tyckte att det gick bra onsdag och torsdag) att ingenting fick gå utanför monterkanten. Nödutgångar ska självklart inte vara blockerade, men sättet att springa omkring och påpeka och vara snorkig, gjorde att många utställare började misströsta. Är det lönt att komma hit mer? hörde man lite varstans. Förmodligen är det jobbigt med en mässa med så många prylar och som dessutom är till försäljning.

Det ska bli spännande att besöka Retromässan i Münchenbryggeriet i mars och jämföra. Kanske har jag lättare att hitta något som kan besjäla mitt hem där. Att besjäla sitt hem var temat för antikmässan, men av exemplen att döma behövs det byråer i 150 000 kronorsklassen för att göra det.

Bilder från Antikmässan

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.