I mars 2006 var jag i Stockholm och firade i tre dagar. Födelsedag och disputation samt disputationsfest. Övernattade på Wasa Park Hotell för lägets skull vid St Eriksplan. Jag hann med Nationalmuseum också och trängdes framför konstnärsparen. Det var intressant att lära känna dem och se konsten. I mina funderingar kring konstnärsparen på Nationalmuseum, tänkte jag mycket på den bild av paret i Sundborn, Karin och Carl, som utställningen gav.
Så här skrev jag då: Carl Larsson var nog patriark och motståndare till alltför frigjorda kvinnor, vilka var inte det kring sekelskiftet 1900 (och hur är det idag 100 år senare)? Men att bara se Karin som en avbildad skugga och som modern och makan?
Varje gång jag har varit i Sundborn känns Karins närvaro så starkt. Jag tror att det var hon som skapade konstverket, hemmet i Sundborn. Det var hon som färgsatte och omsatte sina idéer i praktisk verklighet och skapade ett allkonstverk. Kan man mäta det med bildkonst? Sedan avbildade Carl Larsson hemmet i berömda bilder. Men verkligheten överträffar bilderna.
Nu sexton år senare
Nu håller jag på med en video om Carl och Karin Larsson. Nej, inte en utan fyra blir det nog. Jag börjar med synen på Carl Larsson och Sundborn och fortsätter med en rundtur i Lilla Hyttnäs. Bilderna därifrån är så välbekanta och man har tolkat dem på så många olika sätt genom åren. De har också blivit både dissade och ihjälkramade.
Jag ser fram emot att göra en rundtur med helt fräscha ögon, eftersom jag vill ta reda på vad det är som gör bilderna så levande efter hundra år. Vad har de t.ex. att säga oss i dessa Instagramtider? Och så naturligtvis en video om Karin Larssons viktiga roll, eftersom min inställning från 2006 bara har blivit förstärkt sen dess.
Bild: Carl Larsson, Public domain, via Wikimedia Commons, se URL