Timeline
Timeline ger en översikt över epoker och stilar. Den är bra för att repetera epoker och stilar. Det tog lång tid för mig att kunna placera stilarna rätt i tiden. Det är lättare att läsa en karta än att orientera sig i historien! Att scrolla upp och ner i timeline ger en känsla för stilarnas utveckling, som i sin tur blir krokar att hänga upp historien på.
För att kunna röra sig fram och tillbaka på tidsaxeln fordras hållpunkter för minnet och genom epoker och stilbegrepp får vi en användbar ”karta”. Stilhistoria är just en beskrivning av avläsbara förändringar i tiden. Ju mer vi kan desto mer har vi att jämföra med, för nästan ingenting sker som inte liknar något som skett förut.
Genväg till stilarna
- Mesopotamien och Egypten
- Grekland och Rom
- Kelter och germaner
- Bysans och Islamiska expansionen
- Romansk och Gotisk stil
- Renässans
- Barock
- Rokoko
- Nyklassicism / Gustaviansk stil
- Nyklassicism / Empir / Karl Johan
- Nystilar
- Jugend / Art Nouveau
- Modernism / funktionalism
- Tjugotalsklassicism / Swedish Grace
- Art déco
- Postmodernism
- Bilder upphovsrätt
Tiden
Tid är ett svårt begrepp. Och Einstein gjorde det inte lättare med sin rumtid och krökta tid. Det är lättare att placera länder och städer på en karta än att tänka i tid. Allt flyter lätt ihop till ett grått ”förr”.
Och inte nog med det. Naturvetenskapens mätbara tid konkurrerar med en upplevd, intuitiv tid. Olika företeelser har olika tidsaxlar, olika rytm. Det finns en jordbrukets tid, en industrialismens tid, en tid före internet och en tid efter osv.
Modernisterna ville inte se bakåt och i det postmoderna samhället blev tidsuppfattningen fragmentarisk. Bandet mellan förr, nu och framtid var löst och allt blev föränderligt. Idag har presentismen brett ut sig, det vill säga att det bara är nutiden som existerar, att framtiden och det förgångna är overkligt.
En del menar faktiskt att eftersom utvecklingen går så snabbt, behöver vi inte bry oss om historia. Och man kan höra ”det var före min tid” som om man bara behöver hålla reda på den lilla tid man själv levt.
Att intressera sig för tradition och kulturarv ges ibland vibbar av populistisk nationalism. Andra varnar i stället för vår historielöshet. Har vi inga gemensamma historiska minnen, blir det som en partiell personlig minnesförlust, som att bara minnas senaste dagarna! Ett handikapp.