Det är så intressant när det kommer nya ord och begrepp (ofta från barnbarnen). Först känner man sig fånig för att man inte förstår vad det är. Sen börjar man suga på ordet och vänja sig. Visst låter crash course mycket intressantare än snabbkurs? Jag vill inte att det ska vara så men jag märker min egen reaktion.
Egentligen är crash course så bra för det poängterar att man vill lära sig nånting, inte bara strösurfa. Det gläder ett gammalt folkbildarhjärta. Om jag förstått rätt är crash course ett varumärke men börjar nu användas allmänt om olika kurser.
Nu har jag en crash course i stilhistoria på Youtube och IGTV.
PS På senare tid har jag gått tillbaka till snabbkurs igen! DS
Bild/er © Eva Atle Bjarnestam