Jag kom att tänka på Barbro Lindgrens dikt igen
”Någon gång ska vi dö —
men inte allihop på samma gång
utan då och då
så att det knappast märks”
när jag reviderade min bok De formade 1900-talet, en uppslagsbok över formgivare m.fl. En lång rad formgivare har dött sedan boken kom ut 2005. Jag hade personlig kontakt med många av dem och det slog mig redan då så snabbt man glöms bort. Det kändes ansvarsfullt att verkligen ha med många formgivare och konsthantverkare från det tidiga 1900-talet, men som nu var nästan bortglömda.
Det har varit rörande att märka att det lilla jag skrev i boken kunde betyda mycket. Det blev en bekräftelse på vad man åstadkommit. Många var kända och omtalade under ett långt liv, men när de dog blev det ändå bara en liten notis i lokaltidningen. Så är det naturligtvis inom alla yrken.
Några exempel
En speciell favorit var Ulf Hård af Segerstad (död 2006). Jag läste mycket av det han skrivit om formgivning och design. Idag finns det ingen skribent med samma bredd och formuleringsförmåga.
Två som betytt mycket för hemmen och möbler och inredning var Erik Berglund (död 2008) och Brita Åkerman (död 2006). Erik Berglunds bok Tala om kvalitet och Brita Åkermans memoarer 88 år av 1900-talet är läsvärda.
Några andra som jag hade förmånen att träffa var Tomas Jelinek (död 2009) som formgav för IKEA under fyrtio år och Uno Kristiansson (död 2009) som grundade företaget Luxus i Vittsjö. Jag är glad att jag har med en intervju med Tomas Jelinek i min IKEA-bok och jag var inblandad i boken om Luxus och hade många intressanta samtal med Uno Kristiansson.
En annan som gick bort nyligen var James Krenov, en väldigt speciell konstsnickare och möbelformgivare, som från slutet av 1970-talet var verksam i USA.
Och många, många fler!
Nu lägger jag in ett litet blad i min bok som berättar att de och många andra har gått ur tiden.