Nu har jag läst recensionen av Peder Alton i DN av min bok De formade 1900-talet och lustigt nog släppte frustrationen. Visst är den taskig, men det är ju inte en riktig recension, det är en liten spya. Peder Alton tycker att min bok är ”ett av de mest splittrade och ogenomtänkta uppslagsverk” han läst.
Splittrad – ja! Jag skriver om formgivare, företag och grupper inom många olika områden och länder. Peder Alton har läst och ondgör sig över en sida under bokstaven P och hittar så disparata uppslag som Pablo Picasso (för keramiken), Lars E Pettersson (grafisk design), Renzo Piano (arkitekt m.m.) och Esse Poggats (samiskt konsthantverk) m.fl. Men snälla, det är ju en uppslagsbok och de står i bokstavsordning! Är inte det pinsamt självklart?
Ogenomtänkt – nej! Jag har nästan varit övertydlig med tanken och idén bakom boken som med Broby-Johansens text Konsten att se och min inledning. Men då ska man förstås kunna konsten att läsa också för att ta del av tanken bakom. Sedan behöver man ju absolut inte tycka att idén är bra, men man kan väl ta del av den!
Jo, urvalet är subjektivt
Så är också Peder Altons synpunkt att Porsgrunds porslinsfabrik och Playsam knappast varit med om att forma 1900-talet. (Peder har som sagt studerat bokstaven P). Kan inte någon bloggare från Norge höra av sig!
Peder Alton tycker att boken ”passar nog bäst för den inte så nogräknade antikvitetsköpare som vill veta vilka namn som just nämnts i tidningsspalter och på auktioner”. Här blir spyan självlysande och jag hukar mig.
I stället för min bok föreslås Illustrerat antiklexikon. Den förträffliga boken har jag inte ens med i min litteraturlista eftersom den handlar om något helt annat. Och jag lovar att The Design Encyclopedia från Museum of Modern Art på rak arm saknar minst hälften av mina uppslag (ca 700). Det är bl.a. därför och för dem jag skrivit boken.
När jag en halvtimme efter förra bloggen fick stark respons, kan jag bara säga Leve bloggen och bloggandet! DN:s kultursida, du har mist din udd.
Taskig kritik av en bok brukar göra mig ännu mer nyfiken att läsa den eftersom jag ofta har precis motsatt åsikt mot proffstyckare.
Det finns säkert fler som tänker som jag.
Dessutom är smaken olika – jag har fått både jättebra och halvtaskig kritik för den bok jag skrivit.
lägg ner klyschorna om ”proffstyckare”, tack… det finns fantastiska kritiker, och det finns usla – och det finns hyfsade, som Peder Alton, som ibland skriver skitdåligt! Som i detta fall. Hela texten lyser av rutin, slentrian, stress och tristess. Alton är ofta urtråkig, och tänker snett, men han är relativt ofta spännande att läsa också – när han är entusiastisk och upphetsad.