Skrivet första gången 21 februari 2007, reviderat 17 december 2022.
Nu har det gått 15 år sedan jag skrev om Annika Lantz i min poddradio. Annika har etablerat sig i P1. Även i kanal 5 där hon gick till final i Alla mot alla. Märkte att det gått så lång tid, då hennes barn dök upp i rutan! Annika är fortfarande en favorit och Lantzkampens frågor är bra. Jag lyssnar inte så ofta numera. Det beror på att programmet lider av samma sjuka som många andra. Deltagarna tävlar mer i att vara roliga och skrattar i mun på varandra hela tiden.
När det gäller P3 märks det tydligt att tiden runnit iväg. Där markerar man fortfarande att det är en ungdomskanal. Språket, sättet att tala, ämnesvalet skrämmer iväg en. Ibland går man över gränsen utan att någon reagerar. Jag vet exakt när mitt intresse kallnade.
Det var den 10 december 2020 efter ett samtal i Eftermiddag med P3. En gäst hade varit på julbord hos sin syrra. Hennes exfarmor skulle lägga upp skinkan. Hon tog i alla – med händerna! Med nageln… man kan ju ta en gaffel! Tänk äldre tant, knotiga [händer], krokiga naglar lite för långa med massa äckligt …
En annan spädde på med PRO som fått i uppdrag att sälja mackor i skolan. Fem kronor för en fralla. En morgon såg han en 97 år gammal man som bredde mackor. När han lade på ostskivorna bläddrade han nämligen, som gamla människor gör, när de läser tidningen, det vill säga slickar på fingrarna. Togs upp i elevrådet och PRO fick inte fortsätta. Hanna Hellqvist tyckte att lite spott gör väl inget. Svar: 97 år gammalt slem!
Nu väntar jag bara på att Hanna Hellqvist ska gå samma väg som Annika Lantz – från P3 till P1.
Februari 2007 om Annika Lantz i min poddradio
Jag har lyssnat entusiastiskt på P1 i över femtio år. För ett år sedan skaffade jag poddradio och började ladda ner från alla kanaler eftersom jag slapp musiken i P3 och P4. Och vad fann jag? Jo Annika Lantz och Roll on i P3 och Tomas Tengby i P4 m fl. Och jag fann att de program jag helst lyssnade på i vargtimmen var – jo just det – Lantz i P3.
Efter att ha lyssnat på t ex Filosofiska rummets ofta kvasiintellektuella diskussioner, där god smak en gång definierades som att ha lampan Kotten hemma och att inte gå ut med vita tubsockor, så var det så stimulerande att lyssna när Annika Lantz samtalade med Peter Cornell om veckets betydelse i vår postmoderna tid. Så många intressanta människor som varit med i hennes program! Och bisittarna har piggat upp. Men det har hittills bara varit Annika Lantz som kan göra sådana program. Ritter i P3 och Lindau i P1 var verkligen parenteser.
Min entusiasm för P1 började blekna en aning. Många program och programledare är så förutsägbara och lite pretentiösa. Inga överraskningar eller knuffar att se saker annorlunda. Även humorn är så präktig.
Självklart kan inte alla tycka om alla. Men när man efter några timmars lyssnande i P1 anser sig kunna döma ut Annika Lantz på ett så oförskämt sätt – har man över huvud taget lyssnat eller handlar det om något annat? Kanske har P1 blivit ett tryggt, förutsägbart brus, som bara stryker medhårs? Och så kallar man det kvalitet. Även Roll on hade behövts i P1, men de gick ju till teve.
Själv är jag glad att jag genom poddradion upptäckte de andra kanalerna. Alla arga P1 lyssnare – slå på P3 och surfa runt lite – P3:s dokumentärer är riktigt bra. Jag är glad att jag hittade alla bra program. För mig spelar det ingen roll om jag laddar ner från P1, P2, P3 eller P4, bara jag slipper musiken och att programmen är bra. Och jag måste erkänna; jag har nog varit lika fördomsfull som trodde att bara P1:s program var tillräckligt seriösa.
Jag har också laddat ner intressanta föreläsningar från högskolan i Kalmar. Just nu försöker jag ladda ner svenskspråkiga program från Finland, men jag lyckades inte riktigt, men skam den som ger sig. Jag fick lite blodad tand av att vidga mina vyer och söka mig nya vägar från P1 i Sveriges radio. Men God morgon världen, Människor och tro, Studio ett, Kropp och själ, Spanarna och Lördagsintervjun gör att jag fortfarande är en trogen P1-lyssnare. Men man vet ju precis vad panelen i God morgon världen ska svara på frågorna. Något mer förutsägbart finns nog inte. Där skulle behövas en Annika Lantz som ställer frågorna.
Bild Sveriges Radio