Göran Hägglund blev hårt åtgången när han kritiserade kultureliten. Det hade räckt om han talade för sig själv, inte för den tysta majoriteten. Det blir så lätt fel. Men jag kan inte låta bli att ge honom lite rätt. Det finns en självpåtagen rätt till tolkningsföreträde och en snobbism som irriterar mig på kultursidorna och i en del radioprogram. När de tar orden kommersialism och vinstintresse i sin mun, är det som att trycka på en knapp. Reaktionerna är reflexbetingade. Det finns inget utrymme för reflektion. Och ingen kunskap om företagandets villkor. Jag tänker ofta på Hans Rosling när han upptäckte att entreprenörerna visste mycket mer om världen än politiker och samhällsdebattörer. De senare hade alldeles för många förutfattade meningar.
En som var mer effektiv i sin kritik än Göran Hägglund var Fredrik Lindström, då han i Aftonbladet beskrev kultursidorna som ”Den lilla, lilla bit av den jättelika kulturen som annars inte skulle få så mycket plats i media”.
Är staten god?
Partierna till vänster och kulturetablissemanget har en nästan naiv uppfattning om den statliga och kommunala apparaten, att den är ”god” och vill väl. Den har byggts upp under hundra år och har ibland börjat leva sitt eget liv, byråkratisk och ineffektiv. Jasenko Selimovic har satt fingret på problemet att staten inte alltid är ”god”. Han slutar som chef för radioteatern och ställer upp i provval för Folkpartiet. Egentligen vore det partierna till vänster och kulturetablissemanget som skulle ta itu med detta just för att man värnar om det offentliga. Och det är värt att värna. Se hur långt åt andra hållet man går i USA när man diskuterar sjukförsäkring för alla.
Journalisten Gellert Tamas har skrivit boken De apatiska : om makt, myter och manipulation, där han granskar politiker och myndigheter och myterna om de apatiska barnen. Hur gick det till egentligen när staten bestämde sig för att de asylsökande barnen bluffade eller blev förgiftade av sina föräldrar för att få stanna i Sverige. Ett exempel där staten inte var ”god”.
Och hur är det med Försäkringskassan och de sena utbetalningarna? Hur är det möjligt att det får fortgå? Hur stora krigsrubriker skulle det inte bli om ett företag meddelade sina anställda att man inte kan betala ut löner på ett halvår?
Först hade jag inte tänkt titta på Skavlan eftersom han hade bjudit in Anna Anka. Jag orkar inte tänkte jag men tittade i alla fall. Och fann att det blev ett bra program, inte bara tack vare Anna Anka, utan programmet i sin helhet. Och när jag sett de korrekta jämställdhetsdebattörerna gjorde jag en parafras på Henry Parlands dikt:
lite svalkande humor och lättsinne
fattas i jämställdhetsdebatten
Och hur uppfriskande var det inte att läsa Calle Schulman i Expressen igår när han skrev om pappa- och mammarollen. Inte minst att läsa alla kommentarer på nätet.
Dagens verser
En mor kom till mig:
säg
vad är det som fattas i min kärlek?
mina barn älskar mig ej
som jag dem.
Jag sade:
likgiltighet,
lite svalkande likgiltighet
fattas i din kärlek
– då gick hon bort
seende mot jorden.
Henry Parland
Sida vid sida, tillsammans stryker de fram
staten och kapitalet, två vargar fromma som lamm
men det är inte dom som ror, som ror så att svetten lackar
och piskan som kittlar, kittlar inte heller
deras feta nackar.
Ebba Grön, Staten & Kapitalet