Bild Galleri Astley
Det är inte bara Malin Lager som ställer ut på Galleri Astley. Grafikern, målaren och skulptören Lenny Clarhäll ställer ut Malanganer i grönskan t o m 31 augusti.
På 1970-talet såg han några riktigt stora skulpturer på Metropolitan Museum i New York från Nya Guinea. Man ville med skulpturerna hedra en anhörig som avlidit och man försökte få fram den dödes personlighet i skulpturen. Den visade man bara en gång och sedan förstörde man den. Namnet Malangan kom från staden Malang på Java.
Lenny Clarhäll påpekar i utställningsfoldern att han gör Malanganerna inspirerad av de gamla skulpturerna. Men att han samtidigt skapar dem i vår västerländska konsttradition.
Ser man en stiliserad fjäder upptill på en del av malanganerna, är inte det helt fel. Han har berättat att han var inspirerad av en fjäder i Edith Södergrans hatt. Nu står Malanganer i oljebränt järn i skulpturparken vid Galleri Astley. Jag tycker att de ser ut som en korsning mellan fåglar och besökare från yttre rymden.
När jag lämnar Malanganerna och Malin Lager i galleriet och går mot museet, kan jag också se Lenny Clarhälls vargar Ulf och Ylva i brons.
I museet
visas folkstammars konst ur Hans Eklunds samlingar. Han var en legendarisk museiman, konsthistoriker och samlare.
I dessa ”idol”-tider, se jag en riktigt ursprunglig idol, avgudabild, i trä. Den föreställer Faro, himlens och vattnets gud i kvinnlig gestalt. Och en härskarmask i trä, målad med ”övernaturlig” färg och fez på hjässan. Jag har alltid varit fascinerad av primitiv konst. Den talar direkt till mig och det är intressant att se hur den har satt sina spår i vårt moderna samhälle.
När man inte gjorde textilier, kunde man i Polynesien stället göra tygstycken av bark, en tapa. Man använde bark från olika trädarter. Barken läggs i blöt och bultas till tunna ”tygstycken”, som sys ihop till filtar eller skynken och dekoreras.
Bild/er © Eva Atle Bjarnestam