Nu har jag hört åtskilliga inslag om den nya prinsessan på radio och i teve. Journalisterna vet inte riktigt vilket ben de ska stå på. Man kan ju inte släppa fram glädjen för mycket (mer än att intervjua några glada tanter på stan). I Studio ett tyckte programledaren att monarkin är så kontroversiell. För vem? Och så läste jag några bloggar, mest från vänster, och så Åsa Lindeborg i Aftonbladet, som tar priset.
Hur kommer det sig att man som (kultur)journalist och republikan får vara hur oförskämd och osaklig som helst? Man tar för givet att vi som tycker att monarkin fungerar rätt bra och som inte definierar demokrati enbart som fria val, är mindre vetande och bara värda förakt.
Det är inte feodalt som Åsa Linderborg säger att man inte tilltalar en statschef vid namn. Man säger Mr President i USA för att visa respekt för ämbetet! Men det är just det som irriterar mig och gör mig lite rädd – avsaknaden av respekt. Respekt för sina politiska motståndare, respekt mot alla dem som tycker annorlunda, respekt för statsskicket. I många andra fall när det gäller yttrandefrihet till exempel, hänvisas till respekt för grundlagarna.
Vill du förändra det nuvarande statsskicket; arbeta då politiskt och bilda opinion för att ändra grundlagarna. Men det kräver något helt annat än att bar uttrycka förakt, vara raljant och oförskämd mot både kungafamiljen och oss som förespråkar monarki. Det är allvarligt att så många journalister använder sig av den metoden. Och vill man förändra statsskicket, behöver man väl inte föra den debatten när det föds en tronarvinge. Det är en principdebatt som inte har med person att göra.
Här sitter jag i alla fall och känner mig glad för en liten Ewa…
Bild från Pixabay, CC.