Påhopp och insinuationer i stället för en rejäl debatt om konstitutionen
Nyss skrev jag om presidenter med eller utan makt och att det faktiskt ligger en fara i vissa republiker. Erdogan till exempel har just blivit vald till president i Turkiet fem år till. Han har sett till att ha hela statsapparaten och medierna bakom sig.
Jag har också genomlidit teveserien Kungen med två ansikten, där Camilla Henemark var med. Plockade fram den här gamla bloggen och läste Madeleine Leijonhufvud, som jag hänvisade till 2012, en gång till. Hon skrev bland annat:
”Det är viktigt och fullt legitimt att diskutera och argumentera för en förändring av svensk konstitution – att vi skulle övergå från monarki till republik. Men skriverierna om kungen och kampanjen mot drottningen, nu senast de falska mynten med den kränkande texten och Ohlson Wallins bild, är inte en sådan diskussion eller argumentation. Det är en mobbningsaktion, riktad mot två levande människor, i avsikt att få allmänheten att förakta dem och delta i förhånandet. Så ser en mobb ut, en mobb som med tanke på vårt lands storlek och mediernas genomslagskraft är förödande.”
Det skulle vara möjligt att med utgångspunkt i dokumentärfilmen Kungen av Karin af Klintberg seriöst diskutera Sveriges statsskick. Och kanske lyfta fördelen med att få en statschef som skolats in i rollen och som svenska folket vill ha. Hur tungt väger det egentligen att hon helst borde bli vald?
Så här skrev jag 25 oktober 2012:
Vem kränker Camilla Henemark mest – Skavlan eller Ohlson Wallin?
Kristin Lundell tycker i Svenska Dagbladet att Skavlans intervju med Camilla Henemark var skäl nog att lägga ner programmet. Kristin tycker att Camilla skulle ha rest sig och gått när Skavlan ville höra mer om henne och kungen.
Jag blir helt förbluffad. Visst blev jag förvånad – mest över att Camilla Henemark var gäst i programmet över huvud taget. Men hon parerade riktigt bra. När jag lyssnade på Radio1 och Robert Aschbergs intervju med henne blev jag riktigt imponerad. Jag ska läsa hennes bok men absolut inte för hennes kontakter med kungen. Robert Aschberg tog upp Skavlanprogrammet och Camilla ångrade sig lite att hon inte sagt ifrån mera. Att hon är van att bli kränkt. Men det var intressant att lära känna människan Camilla Henemark genom till exempel analysen av bilden på bokomslaget. Typiskt att hitta den här intervjun hos Robert Aschberg!
Då upplever jag att Elisabeth Ohlson Wallins fotocollage med Camilla Henemark liggande naken som en pizzatallrik är oerhört kränkande. Jag är förvånad att Camilla själv har godkänt collaget. Jag kan inte se någon som helst satir eller konst i det collaget. Bara oförskämdhet och tafflighet. I jämförelse var Skavlans frågor väldigt oskyldiga. Jag har inte hört någon journalist på Svenska Dagbladet reagera mot Elisabeth Ohlson Wallins tilltag. Däremot tolkade Madeleine Leijonhufvud (professor emerita i straffrätt) mycket av vad jag och många andra tycker och känner.
Bild från Pixabay, CC.