Det är alltid lika intressant att se hur olika vi kan se på saker och ting i tillvaron. Man får akta sig att tro att bara ens egen vinkel är riktig. Dessa dokusåpor har ju diskuterats livligt allt sen Robinson. Jag tittade gärna på Robinson och jag är väldigt engagerad i Klass 9A. Den elake kocken är också en favorit.
Så här skriver Håkan Hult
biträdande professor i pedagogik vid Linköpings universitet i
Corren den 6 mars 2008:
”Jag finner det närmast pinsamt att Sveriges television nappar på tidens trend med snabba lösningar på svåra problem. — Man löser familjeproblem med en super-nanny, får ordning på ett kaotiskt restaurangkök på en vecka och gör extrem make over av både hus och människor på några dagar.
Vad som hade varit en bra insats för att utveckla skolan hade varit om de åtta lärarna tillbringat en termin på skolan i Malmö och arbetat tillsammans med lärarna på skolan, deltagit i lektioner och gett lärarna återkoppling — En sådan tv-serie hade för min del känts bra, men den hade kanske inte blivit lika häftig och sensationsinriktad som konceptet med superhjälten som dyker ner och ställer allt till rätta på rekordtid.”
Jag tycker inte att Håkan Hult, så professor han är, argumenterar i sak utan med ett skruvat språk. Vad menas med ”sensationsinriktad” och vem är ”superhjälten”? Och vad är det som egentligen är ”pinsamt”? Susanne Osten talade också om ”superhjältar” vid ett tillfälle i teve.
Självklart ska långsam och metodisk skolutveckling genomföras. Det är väl ingen som vill förhindra det. Men i Klass 9A har det varit fascinerande att se de här lärarna lyfta fram eleverna. Det är eleverna själva som lyckas åstadkomma förändring. Ibland tror jag inte att de som kritiserar har sett eller riktigt vill se programmen.
I många av de här dokusåporna får man vara med om ögonblick då sanningen går upp för en människa, då poletten trillar ner så att säga. Då man kommer till insikt. Har man väl kommit dit hän, så kommer också förändringen. Det är det som gör att förändring faktiskt kan tyckas komma ”rekordsnabbt”.
Jag önskar att programmen var lite längre. Det har varit en gåva att få träffa eleverna i Klass 9A. Och några av lärarna har varit magiska. Inte alls på något superaktigt sätt, utan på ett mänskligt och ganska jordnära sätt. Dessutom med passion för sitt ämne.
TV borde visa hur det gick sen. Och jag skulle vilja ha lite reaktioner från dom andra lärarna. Hur har dom haft under tiden?