Jag har länge gått och värkt kring begreppet Design och läste med intresse artiklarna i SvD för någon månad sen. Man skrev att Designåret fått kritik för att kvantitet fått gå före kvalitet och om reaktioner från branschen.
Egentligen tror jag att kvantitet får stå för att design spänner över så mycket och är så mångbottnat. Jag tror att det är omöjligt för en arkitekt vid Chalmers, en industriformgivare vid Sony Ericsson, en glaskonstnär vid egen hytta, en formgivare för Höganäs, en företagsledare för ett mindre företag, en företrädare för en branschorganisation, en utbildning eller inte minst en konsument, att ha samma tolkning och samma fokus. Deras ”kritik” beror nog ofta på att man hävdar sitt eget område och sitt eget sätt att se. Och vem är ”branschen”?
På kampanjkontoret för Designåret 2005 har man en bred definition av ordet design och det definieras som (ur deras skrift Sökord: design):
”Att i en industriell process identifiera och lösa problem. Design innebär även resultatet av detta. Ordet används också som ett paraplyord för industridesign, grafisk och interaktiv design, inredningsarkitektur, mode, reklam, formgivning av möbler, textil, keramik, glas mm. Design används även om ett föremåls yttre gestalt; dess design. Ordet kommer från latinets designo; bestämma, utforma, målsätta.” Därefter följer definitioner av industridesign, formgivning, konsthantverk, slöjd och hemslöjd samt hantverk. Och ska man utvidga begreppet ytterligare så är ju släktskapet med arkitektur och konst stort.
Efter att ha arbetat inom kulturområdet i många år känner jag igen och minns diskussioner om kulturbegreppet. Om att kultur omfattar nästan allting eller så är det ”finkultur”. Och om att människor ska vara medskapande osv.
Bild: Alexandra Koch, Pixabay