I flera månader har jag haft en dikt i bakhuvudet. Jag hade den med mig när min svägerska begravdes och när jag tänkt på henne så ofta och nu när hon skulle fylla år . Det är så oerhört när en människa går bort, men ändå går livet vidare. Dikten hittade jag till slut i guldgruvan Den svenska högtidsboken, redigerad av Göran Palm och den ingick i En bok för alla. Det var Barbro Lindgren, som skrev dikten:
Någon gång ska vi dö
du och jag
Alla människor ska dö
—-
men
inte allihop på samma gång
utan då och då
så att det knappast märks
Ur Gröngölingen är på väg, 1974
Men visst märks det! Som sagt; hela dikten kan läsas i Den svenska högtidsboken.