När jag bloggade om ”god smak, ett begrepp som skaver”, för två år sedan, fick jag respons. Tessan skrev bl.a. att hon har svårt att förlika sig med den hysteri, som handlar om att vara rätt, cool, medveten, smal, designig m.m.
Ja hur använder vi till exempel våra hem egentligen för att uttrycka oss själva? Orsaken till att jag började skriva om IKEA var alla attityder och åsikter jag fann om IKEA och deras möbler. Jag har haft stor glädje av en del böcker från 1950-talet, då man skrev om tre sätt att använda föremålen omkring oss: det praktiska och funktionella, det sociala och symboliska och det utseendemässiga och estetiska.
Det funktionella är lättast att förstå, även om vi minsann inte alltid går efter det praktiska så ofta som vi tror. Våra val bottnar många gånger i något helt annat.
Det sociala perspektivet innebär att vi skall leva med sakerna omkring oss. De skall uttrycka vilka vi är, vad vi står för och vilka vi vill vara. Vi använder ett kodsystem, ett teckenspråk, när vi väljer inredning, kläder, frisyr och semestermål. Vi skaffar, eller blir tilldelade av andra, en social identitet, som markerar grupptillhörighet och livsstil. Numera beskriver man det också som en form av ”storytelling”; vi berättar och bygger historien om oss själva. Ibland är det lättare att se andras tecken och historier än sina egna.
Pierre Bourdieu menar
att samhällsklasserna skiljer sig åt genom uppfostran och utbildning och att medelklasskulturen blivit en norm. Andra menar att detta resonemang skapar stereotypa grupper och förutsätter att normer och värderingar inte förändras.
Jag tycker att man kan jämföra det estetiska sinnet med musikalitet, som inte är lika bundet till traditionella klasser eller grupper. En del människor har helt enkelt större förmåga att se proportioner, färg och form m.m. och utnyttja sina sinnen. Det kan till och med vara bra att skrapa bort lite kulturell fernissa.
Om man ser till de här tre perspektiven, är det lättare att följa en del designdebatter och diskussionen om god smak som dyker med jämna mellanrum. Man kan lättare se hur man pratar förbi varandra, om man bara ser till en aspekt eller bara argumenterar ur ett perspektiv.
Hur beroende är vi av andra och av stilbildare? Och vem är det egentligen som bestämmer vad som är god smak – för vem? Finns det någon som är opåverkad av andra? Fortsättning följer (hot eller löfte?)
Bild: Alexandra Koch, Pixabay
Jo alla tillhör vi väl någon grupp, som har sina koder och tecken. Men finns det inte ett etablissemang som försöker tala om hur det egentligen ska va? Som talar om för andra vad god smak är. Men det kanske finns i alla grupperingar. Och varför bryr man sig?