Nu har jag lånat hem Olle Engstrands bok Hur låter svenskan ejengklien för tredje gången. Det är nog dags att köpa den, för det är en bok som jag ständigt återkommer till. För ett halvt liv sen läste jag nordiska språk i Göteborg – förresten det bästa ämne jag läst vid universitetet. Där fick vi en ordentlig genomgång av talspråk, fonetik, dialekter, skriftspråk, historiska tillbakablickar osv.
Jag har förundrat mig över alla språkpoliser, inte minst på nätet, som verkligen tror att man ska tala som man skriver. Det är få områden där det finns så många experter som faktiskt saknar kunskap. Även i radion är det alldeles för mycket uppläst skriftspråk.
Ett stycke i boken handlar just om ”Vårt lediga tal – en avart av skriften?”, där Olle Engstrand argumenterar mot dem som tycker att skrift och stavning bör tjäna som förebilder för talet:
”- Människor talade med varandra långt innan skriften var påtänkt.
– Barn lär sig tala med en svindlande fart — Men läser och skriver gör de inte.
– Talet kommer alltid först, skriften i andra hand, om den kommer alls. Ledigt och informellt samtalande har funnits i åtminstone hundra tusen år — Skriftspråket är en tunn kulturell fernissa —”
Boken är utgiven på Norstedts och där finns en hemsida, som är användbar när man läser boken. Man kan lyssna på uttal etc, nämligen https://www.norstedts.se/OlleEngstrand – Nej tyvärr den sidan är borta men mycket nöje med boken!