Köpte filmen om Monica Zetterlund med stora förväntningar. Hann knappt komma innanför dörren innan jag satte på dvd:n. Jodå, Edda Magnason är fantastisk i rollen, nästan för bra, för filmen blir en stor besvikelse. Är detta verkligen en film om Monica Zetterlund, denna underbara artist och människa? Jag har Tom Ahlands dokumentär på näthinnan och alla hennes sånger och filmroller och inte minst hennes memoarer, som var så bra.
Filmen då? Rollen som Monicas pappa verkar vara direkt skriven för Kjell Bergqvist så att han ska få spela ut sitt register. Och ibland undrar jag om man gör filmer för att få iscensätta 1960-talet? Man excellerar i frisyrer och smink, i kläder och inredning tills det blir too much. Det skymmer sikten.
Filmen lämnar efter sig en fadd smak. Vad ville den? Visa att Monica Zetterlund var vacker och sjöng bra och drack sprit? Om inte syftet var att förminska Monica Z, så blev det ändå resultatet.
Bild: Holger.Ellgaard, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons, beskuren, Se URL